Glada, skämtsamma människor utanför en charmig butik lång ute på landet. Titta noggrant så ser du vad alla har så roligt åt.
Foto: Johan Bünger

Med 50 bilder tar Johan Bünger oss med på en resa till Kambodjas själ. Så som den ter sig idag – dryga 20 år efter det att landet återfördes till ett något så när normalt tillstånd och Röda khmererna är borta. De upphörde nästan att existera under 1990-talet. Bilderna kan ses på Galleri Sander i Norrköping 21 mars-18 april 2015.

Johan Bünger bor sedan sex månader i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Han har rest runt i landet och mötts av människors värme, givmildhet och vilja att förlåta för att kunna gå vidare.

Johan Bünger
Foto: Johan Bünger

– Jag började intressera mig för landet redan för tio år sedan då jag bodde i Thailand och behövde resa till Kambodja för att förnya mitt visum, säger Johan. I Kambodja i Sydostasien blomstrade en högkultur för tusen år sedan då khmerfolket bland annat byggde templet Angkor Wat i Siem Reap som finns på UNESCO:s världsarvlista.

Men den moderna historien präglas av återkommande ockupationer och krig samt Röda khmerernas blodiga framfart i slutet av 1970-talet då den marxistiska rörelsen på tre år drev cirka 1,7 miljoner människor som betraktades som ”statsfiender” i döden.

På landsbygden är det inte en ovanligt att bönderna använder kor som drar en plog i form av en trästock. Det är stor brist på moderna maskiner och kunskap om hur man hanterar dem.
Foto: Johan Bünger

Flytt på gång eller rullande butik?
Foto: Johan Bünger

En fiskare ger sig ut för att fiska i träskmarken som ligger strax utanför Siem Reap.
Foto: Johan Bünger

Befolkningen i Kambodja lider svårt av de gångna krigen, även nu då fred och formell demokrati råder. Landet utmärks av korruption och fattigdom. Stora delar av Kambodja är fortfarande minerat och hundratals människor dödas eller skadas varje år av minorna. Detta har lett till att Kambodja idag har en mycket stor andel handikappade vilket ytterligare försvårar landets uppbyggnad.

Barnarbete vanligt
Johans bilder skildrar människors många gånger hårda vardag och det landskap de lever i.

– Trots fattigdom och enkla omständigheter är man alltid välkomnande och nyfiken, säger Johan. Under mina resor blir jag ofta inbjuden till människors hem. Det är få som klagar och viljan att glömma och hjälpas åt att klara vardagen syns tydligt i den generositet människor visar varandra.

Tillverkning av taktegel. På denna fabrik jobbar många barn tolv timmar om dagen sex dagar i veckan.
Foto: Johan Bünger

Eftersom fattigdomen är utbredd är också barnarbete vanligt. Många saknar möjligheten att låta barnen gå i skolan. Här ska Johans utställning i Norrköping hjälpa till. Målet med utställningen är att dra in pengar till ett utbildningsprojekt som han ska driva tillsammans med Kalle Rimling från Mjölby, som liksom Johan är fotograf.

– Tanken är att vi ska lära arbetslösa unga vuxna att redigera och skanna bilder, producera bildspel med mera och sälja de digitala bildtjänsterna i bland annat Sverige, förklarar Johan. Många företag ”out-sourcar” den här typen av uppgifter. Vi pratar hellre om ”Impact-Sourcing” där vi erbjuder utbildning, ett jobb och möjligheten att göra karriär i takt med att färdigheterna växer.

– Vi är övertygade om att hjälp till självhjälp är det bästa och viktigaste vi kan göra. Drömmen är att vi kan utveckla en verksamhet som ger jobb och svenska arbetstider, bra arbetsvillkor och humana löner.

– Projektet känns oerhört meningsfullt, säger Kalle Rimling. Mitt yrke får en helt ny dimension när det inte bara handlar om att jag ska kunna försörja mig själv. Nu får jag möjlighet att också bidra till att människor som saknar medel till utbildning får kunskaper som hjälper dem att skapa ett bättre liv. 

Gömde sig och sina talanger för att överleva
Familjen är det viktigaste i Kambodjanernas liv och man håller hårt i seder och bruk. För ett par år sedan träffade Johan Daridav. Och nyligen gifte de sig. På bröllopet som varade i två dagar kom 435 gäster.

– Nu bor vi tillsammans med nio släktingar. Det känns skönt att ha en stor familj runt omkring sig, säger Johan.

Angkor Wat finns på UNESCO:s världarvlista
Foto: Bjørn Christian Tørrissen

Ibland får Johan höra historier om fruktansvärda upplevelser människor drabbats av. Men oftast pratar man inte om detaljer utan nämner bara att släktingar har mördats. Och många försökte gömma sig och sina talanger för att kunna överleva. För att undvika risken att bli avslöjad berättade välutbildade föräldrar inte alltid vilka yrken de hade ens för sina egna barn.

– Angkor Wat i all ära – men det riktiga underverket är människors vilja att förlåta och se fram emot ljusare tider. Beslutsamheten att bygga ett bättre land av de spillror man lämnades med sitter djupt i kambodjanernas själ, säger Johan.