Laura Dzemedzionaite

– Det finns två självständighetsdatum som är viktiga för mig, säger Laura Dzemedzionaite, som bott mesta tiden av sin uppväxt i Litauen, men sedan 2013 bor och arbetar i Stockholm. Efter den tyska ockupationen under första världskriget och Rysslands nederlag blev Litauen självständigt 16 februari 1918. Efter andra världskriget blev landet ockuperat av Sovjetunionen och återvann sin nuvarande självständighet först den 11 mars 1990.

1940 invaderades landet av Sovjetunionen. År 1941 gick Tyskland till angrepp på Sovjetunionen. I samband med detta ockuperades Litauen av Tyskland.

Under ockupationstiden som varade fram till år 1944, då Sovjetunionen återtog makten, avrättades över 200 000 judar i Litauen. Under Stalins livstid kollektiviserades Litauens jordbruksområde. Även i Litauen förekom väpnat motstånd mot tvångskollektiviseringen. Minst 300 000 litauer dog eller deporterade till följd av sitt motstånd mot sovjetmakten under denna tid.

I samband med de politiska omvälvningarna i Östereuropa i slutet av 1980-talet uppstod självständighetsrörelser även i Litauen. Den 11 mars 1990 utropade landet sin självständighet.

Vilnius
Foto: Laura Dzemedzionaite

– Eftersom mina föräldrar växte upp i Litauen under Sovjetunionens styre, är jag personligen mer berörd av den 11 mars, säger Laura. Jag var bara tre år 1990 och har vuxit upp med att höra de vuxna jämföra tiden före och efter självständigheten. Men historiskt tror jag att det första datumet är viktigare. Det är då man firar att den litauiska staten återupprättades.

– Både den 16:e februari och 11:e mars betyder frihet i alla möjliga former för mig. Jag tänker på människor vars frihet först offrats och på dem som kämpat för en bättre framtid med envishet och stort mod. Jag är stolt över att landet blivit självständigt och kan ibland skämmas lite för att jag valde att lämna mitt hemland medan många människor fortfarande kämpar för att få det bättre i Litauen.

Foto: Laura Dzemedzionaite

Litauen, med sina nära tre miljoner invånare, är idag en parlamentarisk demokrati med en folkvald president som statsöverhuvud och en premiärminister som regeringschef. I likhet med de andra baltiska länderna är Litauen medlem av FN, EU och Nato.

Det litauiska språket hävdas av språkforskare vara det ålderdomligaste av de i nutiden existerande indoeuropeiska språken. Landet anses ha befolkats någon gång under årtusendet före vår tideräknings början.

– Det litauiska språket var förbjudet att använda offentligt och skriftligt i 40 år (mellan 1866 och 1904), berättar Laura. Man fick inte ha litauiska böcker hemma. Under tiden kopierades och smugglades böcker från utlandet. Det är fantastiskt att en så liten nation har lyckats behålla sitt språk under dessa omständigheter.

Korsberget
Foto: Pudelek

Korsberget ligger i norra Litauen. När människor började resa kors på berget är osäkert, men man tror att de första korsen placerades där 1831. Sedan dess har kors, krucifix och träskulpturer av patriotiska litauer och andra symboler burits dit. Idag uppskattar man att där finns runt 100 000 symboler på berget.

– Litauen är det land i Europa som sist blev kristet, säger Laura. Desto intressantare att Korsberget blivit en så stark symbol för den litauiska nationens lidande, hopp och oemotståndliga tro. Under den Sovjetiska ockupationen förstördes Korsberget upprepade gånger. Men har hela tiden byggts upp igen.

– På självständighetsdagarna visas historiska filmer och diskussioner om händelserna på TV, säger Laura. De flesta är hemma med sin familj, äter god mat och njuter av varandras sällskap.

Här följer några exempel på vad man kan tänkas äta denna dag.

Zeppelinare (spolformade kroppkakor) är en av Litauens nationalrätter. En annan nationalrätt i Litauen är Borsjtj (rödbetssoppa). Borsjtj finns i alla möjliga tappningar. Šaltibarščiai är en kall vegetarisk rödbetssoppa (borsjtj) som kan ätas som förrätt. Kåldolmar på litauiskt vis kan ätas till varmrätt. Till kaffet eller som dessert är det inte ovanligt att man äter Tinginys.