Ökenvandring – en kärlekshistoria

Foto: Helene Götberg

Ännu efter ett 20-tal vandringar i södra Sinai är Pia Vannesjös kärlek till öknen, bergen och beduinerna intakt. – Att vandra i öknen är mäktigt och omvälvande. Det blir tid för reflektion och innebär en inre och yttre resa

Sinaihalvön är den halvö i Egypten som skiljer Afrika från Asien. Sinaihalvön, som ligger i Asien, gränsar i norr mot Medelhavet, i väst mot Suezviken och Suezkanalen, i öst mot Aqabaviken och Negevöknen och i söder mot Röda havet. I nordöst gränsar Sinaihalvön mot Israel. I södra delen av halvön ligger Sinaiberget och det grekisk- ortodoxa Katarinaklostret.

I Södra Sinai reser sig topparna Djebel Musa (Moseberg) och Djebel Katharina (Katarinaberget). Här mottog Mose enligt de tre abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam – tio Guds bud. Bergstopparna är ungefär lika höga som Sveriges högsta berg, Kebnekaise. En oerhörd utmaning i värmen för den som vandrar upp på någon av topparna.

Inne i klostret
Foto: Helene Götberg

– Det gäller att gå långsamt och att gruppen känner fullständig tillit till de lokala beduinguiderna när vi vandrar, säger Pia. Av säkerhetsskäl följer alltid två guider med gruppen. Ibland är stupen avgrundsdjupa. Då gäller det att inte snubbla. Med en temperatur runt 25 grader på dagen kan vandringen bli ansträngande. Om någon sackar efter eller blir sjuk finns alltid en av de erfarna guiderna till hands.

På Pias senaste resa bestod gruppen av 16 personer. Högalids församling i Stockholm stod för inbjudan till intresserade från hela Sverige – både ortodoxa och katoliker anmälde sig. Resan var inriktad på att besöka det grekisk-ortodoxa Katarinaklostret, som är ett av världens äldsta kloster med ikoner bevarade från 400-talet.

Foto: Helene Götberg

För flera av deltagarna var just ikonerna höjdpunkten på resan. För andra var tystnaden och de existentiella tankar som vandringen stimulerar det stora utbytet.

– Resan blir ett slags ”retreat”, en återhämtning från det krävande vardagsslivet, säger Pia. Jag lär mig mycket om mig själv när tankarna till slut studsar mot bergen. Jag finner ett inre lugn och får kontakt med själen.

– När vi vandrar är vi tysta. Vi vill inte störa tystnaden eller varandras tankar. Däremot kan vi vid tillfälle stanna till vid platser som har biblisk anknytning och läsa en text ur till exempel psaltaren, som är en av de mest älskade böckerna i Gamla Testamentet.

– Att stanna till och reflektera om händelser på olika platser som förekommer i bibeln är inspirerande och lärorikt. Ett uttryck som till exempel ”du är min klippa” får sin självklara innebörd vid sidan av berget som gett skydd åt människor och djur under årtusenden, när fara hotat eller regnet öst ned.

Mesta tiden vandrar deltagarna vid sidan av kameler som bär packningen. Att rida på en kamel kräver stor tillit. Eftersom kamelerna går i passgång så gungar ryttaren fram på ett sätt som liksom masserar ryggradens kotor. Det kan vara mycket avslappnande. Men för den som inte känner tillit och försöker motverka rörelsen kan ritten istället sluta med ryggsmärta och sittsår.

Ökenvandringarna brukar vara i fyra dagar. Tre nätter sover deltagarna utomhus i till exempel  en beduinträdgård. Under den här resan var det några som valde att bo på klostret medan andra red ut i öknen och sov ute under den fantastiska stjärnhimlen.

Beduinerna försörjer sig genom att erbjuda kost, logi och guidning till turister. Kosten består till stor del av vad deras odlingar och getter ger. Här odlas bland annat dadlar, fikon, aprikoser, mandel, sallad, tomater, lök och aubergine. Getterna ger ost och mjölk. Bergen ger färskt vatten. Kött, fisk och fågel köps från städer som ligger långt ifrån bergsbyn och kostar därför lite mer – liksom mjöl, och andra förnödenheter.

Foto: Helene Götberg

Kvinnor och barn syr och broderar väskor som säljs till turisterna. Men det är männen turisterna mestadels har kontakt med. De kan engelska, vilket kvinnorna inte lärt sig. Männen  sitter tillsammans, medan kvinnor och barn sitter för sig.

Foto: Pia Vannesjö

Precis som i den gamla svenska bondekulturen äter männen först medan kvinnorna passar upp. Sedan är det kvinnornas och barnens tur. Kvinnorna och barnen har hand om getterna och maten. Männen har hand om guidningen. Bara under vandringen med turisterna tillagar och serverar männen maten. Inte sällan bakar de ett pitaliknande bröd över öppen eld. En av rätterna är Baba ganoush. Hummus på kikärtor och falafel är också populärt.

Foto: Pia Vannesjö

Efter årtusenden av nomadliv har beduinerna blivit bofasta. De bor i enkla hus i bergsbyn och har  små odlingslotter i det naturskyddade området i dalgångarna mellan bergen. Sinais beduiner, drygt 300.000, talar en annan arabiska än egyptierna och identifierar sig sällan med Egypten som nationalstat. Redan i bibeln – i berättelserna om Kain och Abel, om Jakob och Ismael – finns den urgamla rivaliteten mellan nomader och bofasta bönder dokumenterad. Men i Södra Sinai råder lugnet. Guiderna säkerställer att turisterna inte råkar illa ut vid förflyttningar i öknen.

Efter ökenvandring brukar Pia avsluta resan vid Röda havet på ett enkelt boende vid stranden. Det ligger knappt tre timmars resa från Katarinaklostret. När själen fått sin vila är det nu dags för kroppen att återhämta sig från den fysiska utmaning det innebär att vandra i öknen.

Till vardags jobbar Pia som kurator på en rehabiliteringsavdelning i Saltsjöbaden. Hon har tidigare arbetat som diakon och har egen erfarenhet av att arrangera vandringsresor till öknen. Pia har lärt känna många beduiner som hon planerar resorna tillsammans med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *