Gabons huvudstad Libreville
Foto: Global Photographer
Gabon – firar sin nationaldag den 12 mars för att uppmärksamma att det är årsdagen när Gabons demokratiska parti inrättades det datumet 1968. Den 16 augusti 1960 blev Gabon självständigt från Frankrike.
Europeiska sjöfarare började i slutet av 1400-talet intressera sig för området där Gabon idag ligger. Det kom under flera hundra år att bli ett centrum för slavhandeln från Afrika. I början av 1900-talet inlemmade fransmännen området som en del i kolonin Franska Ekvatorialafrika.
Majoriteten av Gabons cirka 1,7 miljoner invånare är kristna, de flesta katoliker. Traditionella afrikanska religioner (animism*) har också stor utbredning, särskilt på landsbygden. Många som räknar sig som kristna ägnar sig även åt traditionella riter.
Nästan nio av tio invånare bor i städer, de flesta i huvudstaden Libreville, i hamnstaden Port-Gentil eller i gruvstäderna Moanda och Masuku (Franceville). Särskilt de centrala och nordöstra delarna av landet är mycket glest befolkade. Det finns mer än 40 folkgrupper i Gabon, varav de flesta är bantufolk.
Landet ligger på Afrikas västkust och gränsar till Kamerun, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Atlanten.
Envåldshärskarens son blev president och partiledare
När Omar Bongo som styrt Gabon i över 40 år avled 2009 utsåg det regerande Gabons demokratiska parti (PDG) hans son till presidentkandidat i valet några månader senare. Oroligheter bröt ut när Ali Ben Bongo Ondimba utropades till segrare, men han kunde tillträda som president i oktober 2009 och tog ett halvår senare också över som partiledare i PDG.
Familjen Bongo har klarat att behålla makten på grund av att presidenten avväpnade och splittrade den politiska oppositionen genom att inkludera de politiska motståndarna i landets olika regeringar.
Relationerna till den gamla kolonialmakten Frankrike har för det mesta varit nära och vänskapliga. Frankrike har en strategiskt viktig militärbas i Gabon samt en militär styrka, som gradvis skurits ned och uppgick till ca 450 man 2014. Förhållandet till grannländerna över lag gott.
Gabon är rikt på olja, timmer och mineraler. Landet har en av de högsta inkomsterna per invånare i Afrika söder om Sahara. Välståndet kommer dock främst en liten grupp gaboneser till del. Merparten av invånarna lever på odling för eget bruk samt jobb inom den informella sektorn, det vill säga svartjobb av olika slag som gatuförsäljning. Inkomsterna från naturrikedomarna varierar också kraftigt med läget i världsekonomin.
Dörrar av gabon
Gabon har rika naturtillgångar. Förutom olja utvinns mangan, uran och lite guld. Dessutom finns betydande järnfyndigheter i landets svårtillgängliga inre, liksom tillgångar av bly, zink, och marmor. Vidare finns stora skogar, som ger timmer. I många svenska hus byggda på 50-talet finns dörrar tillverkade av gabonträ från Gabon.
För eget bruk odlar gaboneserna kassava, jams och en del majs, men produktionen räcker inte för att föda landets invånare. Bara runt två procent av Gabons yta är uppodlad. Den snabbt växande stadsbefolkningen har dessutom alltmer övergått till västerländska matvanor, och större delen av den mat som förbrukas i landet måste därför importeras.
Klimatet i Gabon är hett och fuktigt året om. Nederbörden är riklig, framför allt under perioden september-mars.
Litteraturen i Gabon är starkt franskpåverkad eftersom många författare fått sin utbildning i Frankrike, medan många av dagens gabonesiska konstnärer bygger vidare på inhemska traditioner.
*Animism är ett begrepp inom teologin som betecknar en religiös uppfattning enligt vilken naturen är besjälad, man tror exempelvis att det finns en ande i varje träd eller vattendrag.
Källor: