Ugali och kål
Foto: Mark Skipper

Det kenyanska köket är inte speciellt varierat och många kenyaner har inte råd med olika sorters mat. Den 12 december är det Kenyas nationaldag.

Huvudmåltiderna kan bestå av potatis, kyckling, kött ofta i form av grytor. Bulkvaran är dock antingen Irio eller Ugali. Irio är en potatis-majs-bön-gryta eller puré medan Ugali är en ganska hård majsmjölsgröt. Ugali är en återkommande maträtt som ofta äts av fattiga i de små byarna. Gröten är vanlig även bland människor i medelklassen.

Tarorötter
Foto: David Monniaux

Andra vanliga maträtter är sötpotatis och tarorötter. De lite mer välmående äter ofta ris. Samaki wa Kukaanga är en vanlig maträtt som består av kryddad friterad fisk. Fisken säljs ofta i stånd vid exempelvis motorvägar, ungefär som vi säljer varmkorv i Europa. ^[1]

Kenyas inofficiella nationalrätt är nyama choma – grillat kött. Det lagas gärna när det drar ihop sig till fest. Ofta görs nyama choma på nötkött, men getkött, lamm eller höna går också bra, eller på en del håll till och med antilop eller zebra.

En kenyansk maträtt ur boken Från Donsökaka till Maklobe är mukimo – mosad potatis – och kuku choma, grillad kyckling.%MCEPASTEBIN%

Det kenyanska köket har påverkats av det indiska och många indiska rätter har blivit typiskt kenyanska. Chapati, ett platt bröd är en väldigt vanlig rätt i landet. Samosa, vilket är köttfyllda knyten är också ytterst populära. Båda dessa är populära indiska rätter.

I Kenya äter man kyckling, men också nöt-, får-, get- och kamelkött. Tomat, lök, ingefära och chili används i så gott som all mat och längs kusten används ofta kokosmjölk. Abborrfisken Tilapia och den lilla ndaga (påminner om strömming) är lokala arter som ofta torkas och sedan får puttra till en stuvning.

Vanligen tillreds maten i Kenya genom att man kokar den i vatten eller kokosmjölk. Fritering i olja eller kolgrillning är också vanliga tillredningsmetoder. Traditionellt har man använt en spis bestående av öppen eld mellan tre stenar.

Jordbruket är stommen i Kenyas ekonomi. Över tre fjärdedelar av kenyanerna är sysselsatta med att bruka jorden. De flesta är småbrukare, men det finns också drygt 3 000 storjordbruk. Te, snittblommor och kaffe dominerar exporten.

I Kenya är kollektivet ofta viktigare än individen. Begreppet harambee – ungefär ”alla tillsammans” – är centralt. Det är en tradition som finns hos i princip alla folkgrupper och som handlar om att gemensamma arbetsinsatser och gemensamt ansvar. Sedan landsfadern Jomo Kenyattas dagar har harambee varit något av ett officiellt slagord för landet.

Källor: Utrikespolitiska institutet och Wikipedia