Många i Kambodja firar inte sin födelsedag. Äldre* vet ofta inte vilket år de föddes, än mindre vilket datum. Men i den yngre generationen är födelsedagsfirandet något alldeles extra. Ofta vill ungdomarna slå på stort, med kambodjanska mått mätt.
Ungdomarna reser tillsammans med sina vänner, hyr in sig på en KTV (Karaoke klubb med privata rum) eller anordnar en överraskningsfest på någon restaurang. Hur firandet än går till är maten alltid i centrum.
Alla som kommer till festen delar på kostnaderna, inte bara för maten utan även för dekorationer, transporter, lokaler mm. Kostnaderna kan skena iväg och festen kan kosta 3-5 dagslöner, men det är vänner värda. Här är man syster och bror med alla sina vänner, alla är lika viktiga och alla förtjänar att bli firade på sin födelsedag.
När vi nyligen skulle fira min frus födelsedag åkte vi till Sihanoukville. Här finns en av få badorter i Kambodja. Ett antal, större och mindre sandstränder är alla kantade med små lokala restauranger där 90% av dem har samma rätter på menyn. Här serveras traditionella kambodjanska rätter med ris, där fisk och skaldjur är det mest vanliga och tillagas på många olika vis – grillat, ångkokt eller som en soppa.
Efter maten och en stunds vila för att låta maten sjunka ner, bär det iväg för det obligatoriska fotograferandet av selfies, så man kan visa hur bra man har det. Men det blir inte lång tids vila för magen. Snart beger man sig till nästa restaurang för att fylla på magen lite till. Det gäller att festa när tillfälle ges. Denna gång hamnar vi på en Suki-restaurang. Det är en något annorlunda upplevelse. Köket förbereder råvarorna som gästerna sedan själva kokar i en elektrisk sopp-gryta som ställs mitt på bordet. Alla i sällskapet hjälps åt att laga maten. Det handlar inte så mycket om smaken utan mer om gemenskapen i att göra något tillsammans.
Väl mätta efter maten beger vi oss tillbaka till stranden, det har hunnit bli mörkt ute och alla restauranger har bytt skepnad. Bord och stolar har ställts ut i sanden, kulörta lyktor i alla färger har tänts på bord och i barer. Vid varje bar/restaurang står inkastare som berättar om hur god maten är som serveras där. När vi hittar ett ställe som vi tycker ser trevligt ut är det dags att beställa in dryck och snacks/mat igen. Brisen från havet och ljudet av vågor som rullar in på den vita fina sanden är avslappnande. Här sitter vi och begrundar dagen, äter våra snacks till drinkarna innan vi drar oss tillbaka till rummet på hotellet.
Efter frukosten, dag 2, anlitar vi en lokal tuk tuk-förare som tar oss till en liten strand nära hamnen med klart vatten och strandrestauranger. Det blir ytterligare en dag med fisk och skaldjur, men också hönssoppa denna gång. Alla njuter av den friska luften från havet och den vackra utsikten. Men strandstolarna, är lite svåra att sitta bekvämt och äta i, de lämpar sig bättre för vila. Efter maten, är det dags att gå ut på den lilla stranden för det obligatoriska fotograferandet. Det går inte att missa möjligheten att visa upp hur bra man har det på facebook, för de vänner som inte kunde följa med. En lång promenad barfota i vattnet, sedan går vi upp via de svarta stora stenblocken för att ta oss vidare till en bro som inte längre används. Fotograferandet fortsätter, sedan är det dags att bege sig tillbaka till hotellet. Några vänner måste åka hem då de inte kunde få ledigt längre från sina jobb.
Frun och jag avslutar vår minisemester och vårt firande med en kväll på Olive & Olive, en europeisk restaurang med medelhavskänsla, italienska pizzor bakade i vedugn, fisk och potatismos. Från restaurangen fortsätter vi sedan till en bar med live-musik, en minneskväll till Prince ära. Vi slappnar av med varsin iste med vaniljmjölk. En bra avslutning på en varm dag.
Johan Bünger
Artikeln är skriven av Kultursmakarnas gästskribent Johan Bünger som sedan två år tillbaka bor i Phnom Penh. Med sin kunskap och erfarenhet av fotografering och bildhantering vill han utbilda unga vuxna arbetslösa att redigera och skanna bilder, producera bildspel med mera och sälja de digitala bildtjänsterna i bland annat Sverige. Johans dröm är att utveckla en verksamhet som ger jobb och svenska arbetstider, bra arbetsvillkor och humana löner.
Läs mer om Johans liv i Kambodja:
Kambodjas själ blir grund för välgörenhet>
Den första världsartistens konsert i Kambodja>
Läs om vad Johan och hans familj gjorde på Frihetsdagen 2015>
Så firade Johan och hans familj sitt första nyår tillsammans>
I Kambodja firas nyår i dagarna tre>
Äldre* i Kambodja: Medelåldern i Kambodja är låg och medellivslängden runt 64 år. Drygt 30% befinner sig i åldersspannet 0-14, 65% i åldersspannet 15-64 år. Knappt 5% är 64 år och äldre, enligt Wikipedia.
Här tipsar Johan Bünger om länkar till några typiska khmer-recept (på engelska):
Khmer Crepes (recept och tillagning)
Num ka leng (recept)
Nom Bank Chao Snol Seak Chrout Prakong (recept)