De små grupper av jägare-samlare som levde i västra Europa för cirka 6 700 år sedan delade sällan blodsband med varandra. De levde tillsammans utan att ha nära släktskap. Troligen var det ett sätt att undvika inavel. Det visar en ny tvärvetenskaplig studie, ledd från forskare från Uppsala universitet i samarbete med flera franska institutioner. 

Så här kan stenålders-jägare-samlare ha sett ut. Foto Caroline Maino

Det här är den första studie där forskare studerat genomen hos flera stenålders-jägare-samlare från samma plats. Forskarna har lyckats ta fram data från mänskliga skelett som var begravda på platser som Téviec och Hoedic i Bretagne och även i Champigny i Frankrike.  Kvarlevorna är från den sista tiden då jägare-samlarna levde i Västeuropa och den tiden då bofasta bönder börjar bosätta sig på kontinenten. Senare kommer de bofasta bönder att ta över och jägar-samlarna kommer att försvinna.

Tidigare har det antagits att de sista jägare-samlarsamhällena medvetet tog in kvinnor från den nya bondegruppen. Den här nya studien visar istället att jägare-samlar-grupperna blandade sig med andra jägare-samlargrupper, men inte med de nya bönderna. Analyserna visar att jägargrupperna var små, skillnader i dieter visar också att de små grupperna levde åtskilda, men att medlemmarna i de små grupperna inte var släkt med varandra och troligen var det en del i en medveten strategi för att undvika inavel

Amélie Vialet, doktor på Muséum national d’Histoire naturelle, säger i ett pressmedelande: ”Våra resultat visar på att i många fall – även när det gäller gravar med kvinnor och barn i samma grav – var individerna inte släkt med varandra. Det tyder på att det fanns starka sociala band som inte handlade om biologiskt släktskap och att de relationerna var viktiga även efter döden.”

Här kan du läsa mer om studien:
Genomic ancestry and social dynamics of the last hunter-gatherers of Atlantic France