Idag firas Bosniens nationaldag. Landet blev självständigt 1992, men har firat dagen sedan 1943. Det var alltså en högtidsdag även under tiden som en delrepublik i det forna Jugoslavien. Här berättar Jadranka Jesic lite om mat och firande på Balkan.

Det är måndagsförmiddag och jag har bestämt träff på Biblioteket i Fisksätra med Jadranka Jesic. Hon kom hit till Sverige under 1990-talet då kriget i det forna Jugoslavien pågick. Nu arbetar hon som bibliotekarie här. Vi hade egentligen tänkt slå oss ner i ett hörn och titta i några böcker och pratat om hur man firar högtider i Bosnien. Men nu måste hon stå och hjälpa människor tillrätta, så då och då avbryts vårt samtal av utlåning och frågor.

I dag är det alltså Bosnien-Hercegovinas nationaldag. 1992 blev landet officiellt självständigt, men nationaldagen har firats ända sedan 1943. I Bosnien pågår firandet under två dagar och datumet kan variera år från år, enligt uppgifter på nätet. Under en stor del av landets och regionens historia har det varit beläget mellan öst och väst och har därför en kultur som är en blandning mellan de båda. Jadranka Jesic kommer från Sarajevo och hon berättar att nationaldagarna firades genom att vänner och grannar träffade och umgicks med varandra. Och när man äter får man inte ha bråttom.

– De som kommer på besök till Balkan kan ibland förundras hur lång tid vi tar på oss för att äta eller fika, säger hon.

Tre befolkningsgrupper kroater, bosnier och serber levde sida vid sida och alla umgicks med varandra på den tiden. Åttonde mars, kvinnodagen, var en annan dag som hon minns att man firade stort förr. Då fick alla kvinnor en present av sin chef och ingen kvinna behövde laga mat den dagen utan blev bjudna på mat.
– Jag känner inte till vanorna nuförtiden men det var så här vi gjorde innan kriget, säger hon.

Eftersom Bosnien länge var en del av det Ottomanska riket har det Bosniska köket ofta inspirerats av det turkiska. Enligt Jadranka Jesic är det ingen befolkningsgrupp som kan göra anspråk på att det är just deras rätt, utan alla äter ungefär samma rätter. Förutom att muslimerna byter ut griskött mot lamm. En populär rätt som många äter i Sarajevo är Cevapi. Den serveras över hela staden och på lite olika sätt. Den som besöker staden måste absolut besöka den äldsta delen av staden, där finns massa mysiga ställen som serverar denna enkla köttfärsrätt, enligt Jadranka Jesic. Det har även blivit en populär middagsrätt i Sverige och finns numera också i frysdiskarna på ICA och i andra mataffärer. När jag frågar om hon tycker om dem svarar hon diplomatiskt att smaken är väldigt annorlunda än vad hon är van vid.

Färsfyllda paprikor är en annan rätt som många i Bosnien äter, det är oftast en vardags rätt. En rätt som man dock inte kan gå förbi när det gäller Bosnien är Pita. Den är ofta gjord av tunn filodeg och varvas med fyllning som köttfärs, ost eller spenat.

Den traditionella maten från Balkan tar ofta lång tid att laga. Till vardags blir det oftare lite enklare mat för Jadranka Jesic och hennes man. När barnen bodde hemma blev det också mycket svensk mat, eftersom barnen gillade den maten. Men när hon ville överaska dem med något gott blev det med Hermasic, en väldigt populär efterätt bland både stora och små.

Vill du lära dig mer om köket på Balkan rekommenderar både hon och jag Jovan Radomirs bok ”Mitt Balkan Mat och människor”. Här finns både roliga recept och fina personliga berättelser.

Läs mer om Bosnien på Utrikespolitiska institutets landguiden.