Nya studier har identifierat fler kopplingar mellan gener och fetma. På sikt kan dessa fynd bli ett led i arbetet för att förebygga och behandla fetma diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som är vår tids största globala folkhälsoproblem.
Forskare har identifierat 89 nya genregioner med koppling till fetma. Den här kunskapen är viktig eftersom den ökar den biologiska förståelsen av utvecklingen av fetma och dess konsekvenser. Flera funktioner i centrala nervsystemet visas ha en viktig roll i utvecklingen av fetma, liksom omsättningen av fettväv och insulin.
Venus lånad av Wikipedia
Forskarna har studerat genvarianter, positioner i den genetiska koden som skiljer sig mellan olika individer och kartlagt de regioner i arvsmassan som är kopplade till fetma. Genom genkartläggningen kunde forskarna identifiera totalt 97 genregioner med starka bevis för koppling till BMI. De följde sedan upp med olika metoder för att förstå mekanismerna bakom sambanden. De kunde också visa att vissa biologiska system är inblandade när det gäller BMI, särskilt olika funktioner inom centrala nervsystemet, som aptitreglering och inlärning, medan andra system, som omsättningen av fettväv och insulin spelade större roll för regleringen av midja-höft-kvot.
– Vi vet sedan tidigare att ärftliga faktorer är viktiga för uppkomsten av fetma, och kände innan de här två studierna till knappt 60 genregioner med koppling till fetma. Vi har genomfört de mest omfattande genetiska studierna av fetma som gjorts, och vi identifierade 89 nya regioner med gener som ökar risken för fetma eller förändrad kroppssammansättning, säger Erik Ingelsson, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper och Science for Life Laboratory, Uppsala universitet, som är en av forskarna som har lett studierna.
Sammanlagt ingick runt 340 000 personer i forskarnas kartläggning av sambanden mellan gener och fetma samt kroppsammansättning, som publiceras i två artiklar i Nature.
De aktuella studierna har utförts inom ramen av det stora forskningskonsortiet GIANT (Genetic Investigation of ANthropometrical Traits) som samlar över 130 delstudier och mer än 500 medförfattare.