I kungadömet Bhutan baseras landets kultur och ekonomi på buddhismens centrala andliga värden och nationen är vida känd för sitt sätt att mäta ”bruttonationallycka”. Den 17 december firas nationaldagen.
Nationaldagen firas på årsdagen av installationen av den förste kungen av Bhutan år 1907. Bhutan existerade som ett lappverk av små stridande feodalherrar till början av 1800-talet då Shabdrung Ngawang Namgyal lyckades förena dem. Under 1800-talet ökade det brittiska inflytande och 1910 blev området ett brittiskt protektorat. 1947 övertog Indien kontrollen och år 1949 blev landet självständigt från Indien.
Bhutan är ett litet bergsland som ligger inbäddat i Himalaya. Landet är lite större än Jämtland och har runt 750.000 invånare. TV, mobiltelefoner och internet fick landet först 1999 vilket innebär en stor förändring medan många strävar efter att bibehålla de gamla traditionerna. När SVT:s Korrespondenterna rapporterade från Bhutan i december 2014 vittnade många intervjuade om att lycka i första hand innebär att få leva i byns friska luft, vara med familjen, få mat på bordet och hjälpas åt med det praktiska.
Istället för att mäta bruttonationalprodukten i Bhutan mäts folkets bruttonationallycka. Bruttonationallycka handlar om invånarnas relationer till människor och natur.
Det finns en rädsla för att omvärlden som nu tränger sig på ska ha en negativ inverkan på lyckan. En välvillig kung som för sju år sedan, 2008, upphävde ett auktoritärt styre och införde demokrati har antagit utmaningen att värna om människors lycka.
Yak-kött och vegetariskt
Bhutans kök är varierat och spännande. Nordindisk mat blandas med chili från Tibet och lokala recept. Bhutaneserna äter bland annat yak-kött, men också en helt vegetarisk rätt gjord av ost och chili, ema datshi. Bhutaneserna tycker mycket om chili, som växer lokalt, tillsammans med andra kryddor, grönsaker och frukter. Dessa tillagas tillsammans med nöt, kyckling, fläsk eller torkad yak.
En annan viktig del av det Bhutanesiska köket är ris. 5 kilo ris i veckan är den normala konsumtionen. I städerna äter man det vita riset, men på landsbygden äts ett rött ris.En lokal risdelikatess är desi, en mix av vitt ris, smör, socker, russin och saffran. Vidare finns zow, som är stekt ris blandat med socker, smör och ibland oljefrön.
I de östra delarna av Bhutan är basdieten puta, vilket är vetenudlar. I de södra delarna äter man till exempel Thukpa, som är en gröt man brukar äta till frukost.
Yak-kött är det vanligaste köttet, ingen del av djuret går till spillo utan man gör ost av mjölken och även skinnet steks och används som drinktilltugg.Lokala specialiteter är till exempel pa, en curry, där stora köttbitar blandas med grönsaker och chili och kokas länge. Zhasonpa görs på samma sätt, men istället för biff använder man kyckling.
I dryckesväg finns suja, vilket är ett té med smör, eller ara, ett lokalt tillverkat vin. Ara görs av lokala råvaror, som till exempel ris eller vete. Vid traditionella festligheter värmer man smör och ägg, och avslutar med att hälla ara över.
En rätt vi kan rekommendera är Morgh shati korma – en bhutansk kycklinggryta kryddad med garam marsala och koriander. En annan är Ema datshi – Buthans kryddstarka nationalrätt.