Bolivarpromenaden i norra Colombia
Foto: Jdvillalobos
Simon Bolívar, utbildad vid militärakademin i Venezuela, stod i frontlinjen när invånarna i Caracas år 1810 reste sig mot spanjorerna och banade vägen för självständigheten i Sydamerika. Året därpå var kriget mot kolonialmakten ett faktum och snart stod den bara 30 år gamle Bolívar i spetsen för rebellerna. Trots stora framgångar i början blev vägen till seger över spanjorerna mycket svårare än den unge generalen tänkt sig. Först 1821 befriades Sydamerika från spanskt styre. Den 7 september 1821 utropades Simón Bolívar till president i den nybildade republiken Gran Colombia.
I Sydamerika styrde den spanska kolonialmakten som den hade gjort sedan Columbus gick i land omkring 300 år tidigare. Den spanska delen av kontinenten var indelad i fyra ”riken” som regerades av vicekungar under den spanske kungen.
Simón Bolívar
Målning av Martín Tovar y Tovar från Venezuela
Frihetshjälten Simon Bolívar blev omtyckt av folket, och tack vare av sitt sinne för taktik och för sina eldiga tal fick han snart tillnamnet El Libertador – befriaren.
Trots stora framgångar i början blev vägen till seger över spanjorerna mycket svårare än den unge generalen tänkt sig. För att avgöra kampen tog han år 1819 chansen och gick över Anderna. Om spanjorerna skulle besegras måste Bolívar inta Nya Granadas huvudstad Bogotá i en överrumplande attack. Planen lyckades och Bolívar kunde obehindrat värva soldater till nästa konfrontation.
Den 7 augusti 1819 skyndade den spanska armén, ledd av general José María Barreiro, mot Bogotá. Målet var att stoppa rebellarmén men den spanska hären råkade i brådskan delas upp i två halvor. Bolívar beordrade en av sina mest lojala officerare att uppehålla förtruppen medan han själv angrep resten av den spanska armén.
Spanjorerna förmådde inte stå emot angreppet och general Barreiro kapitulerade. Nu var Bogotá oskyddat. När Bolívar kom fram till staden hade den spanske vicekungen redan flytt – så hastigt att guldet fortfarande låg kvar i hans skattkammare. Det räckte till att finansiera frihetskampen i flera år.
Hemma i Venezuela fick den spanske överbefälhavaren, general Pablo Morillo, höra talas om sina landsmäns nederlag. Han hade förgäves vädjat till den spanske kungen om militära förstärkningar och nu insåg Morillo att slaget om Sydamerika var förlorat.
Den 7 september 1821 utropades Simón Bolívar till president i den nybildade republiken Gran Colombia (Storcolombia). Republiken omfattade större delen av nuvarande Colombia, Panama, Venezuela, Ecuador, norra Peru samt nordvästra Brasilien.
Bolívar drömde om att förena hela Sydamerika och såg Gran Colombia som en början. Andra sydamerikanska politiker var inte lika tilltalade av idén om en enda stat och dessa motgångar ledde till att Bolívar avgick 1828. Federationen upplöstes 1830, bland annat beroende på inbördes strider mellan olika regioner, stridigheter som hade ökat i omfattning efter Bolívars avgång.
1863 beslutade staten Nya Granada, som uppstått vid federationens upplösning, att officiellt byta namn till Colombias förenta stater. 1886 ändrades namnet till nuvarande Republiken Colombia. Panama förblev en provins i Colombia till 1903, då det blev självständigt.
Det colombianska köket har mycket gemensamt med övriga länder i Latinamerika och det karibiska köket. Man har inspirerats mycket av de brasilianska och peruanska köken. Colombianerna äter mycket kyckling, fläsk, potatis, ris, bönor och soppa.
Vid kusten äter man också mycket kryddig mat, med fisk och skaldjur som bas, kokosnötsris är ett vanligt tillbehör.
Empanadas
Foto: Stu Spivack
Här delar vi med oss av ett recept på Colombianska piroger (Empanadas).
Källa: Världens historia