Självständighetsmonumentet i huvudstaden Luanda
Foto: JMK

Det oljerika Angola i sydvästra Afrika blev självständigt från Portugal 1975. 

Landet lider fortfarande av sviterna efter ett 27 år långt och blodigt inbördeskrig, som tog slut först 2002. Angola har stora oljetillgångarna som visserligen möjliggjort en snabb tillväxt sedan inbördeskriget tog slut men denna har främst kommit en liten elit till godo, medan det stora flertalet angolaner ännu lever i djup fattigdom.

Det angolanska köket
Angola har mycket kust och därför hör färsk fisk och skaldjur till vardagsmaten. På grund av landets historia som en portugisisk koloni är maten kraftigt influerad av det portugisiska köket, samt Portugals övriga kolonier, som det brasilianska köket. Maten är varierande och smakrik, med stapelvaror som fisk, viltkött, mjöl, bönor och cassava som tillagas i grytor. Tropiska frukter är vanligt förekommande. Kaffeodling är en större inkomstkälla som exportvara, och de bördiga områdena i landet gör att jordbruket är en annan viktig inkomstkälla. Vitlök är en populär krydda, som gör rätterna kryddiga. Till maten serveras ofta såser.

Calulu
Foto: elingunnur

Rätten cozido de bacalhau som är kall fisk med grönsaker är en typisk julrätt. Andra exempel på populära rätter är bönor stekta i palmolja och calulu, en rätt som kan göras på både torkat kött och fisk, och som serveras med de palmoljestekta bönorna. Kyckling muamba är en rätt med kyckling och okra. Som fisk är tilapian vanlig. Farofa, blandat maniokmjöl, olivolja, vatten och salt, serveras som tillbehör till många rätter.

Självständighetsdagen firas ofta med Caldeirada de Cabrito, en traditionell angolansk getstuvning som serveras med ris.

Källor:
Landguiden 
Wikipedia