Vi tänder första ljuset i advent
Foto: Lena Ahlström
Folket väntade på en ny kung, en befriare från det romerska förtrycket. De väntade sig en väldig hjälte, en stor stridsman till häst. Och folket tar emot Jesus men han är annorlunda än allt man hade tänkt. Han kommer ridande på en åsna och vill frid och fred istället för död och blod.
Adventstiden kan uppfattas som en lite underlig högtid. Det börjar med Jesus som rider in på en åsna. Sedan firar vi att han blir barnet som föds i julnatten i ett smutsigt stall av en ung ogift kvinna.
Inget blev som det var väntat – och det är som rymmer något av adventstidens hemlighet, hyllningen och upphöjelsen av det annorlunda, det främmande. Adventstiden berättar om livets Gud som möter mitt i livets begränsning. Den berättar om människans räddning. Den berättar om Guds närvaro när livet inte blir som vi har tänkt, om gemenskap och hopp i världens mörker. Advent är alltid en ny början.
Ett nytt kyrkoår inleds. Det gamla läggs bakom oss. Därför är advent också en inbjudan till andlig förnyelse, till bot och bättring, till biktens möte med den förlåtande Kristus. Detta kan vi läsa om på Svenska kyrkans webbplats.
Foto: Lena Ahlström
Nu tänder vi ljus varje söndag, sätter sjuarmade ljusstakar i fönstren, hänger julstjärnor i fönstren, öppnar luckor i adventskalendrar och skickar julhälsningar ända fram till jul. Vi förbereder oss med julklappsinköp för att dela med oss till andra under julen.
I Wikipedia står att läsa att ”Jesus fick presenter av de tre vise männen, men seden att utdela julklappar har på många platser kommit att sekulariseras och omfatta även personer utan anknytning till den kristna tron. Förr iakttogs en högre grad av hemlighetsfullhet. På julaftonsmorgonen hörde man en knackning (”klappning”, därav ordet julklapp) på sin dörr eller på sitt fönster, och omedelbart därefter inkastades ett väl inlindat paket.
Det finns även en teori om att man gav varandra en skämtsam smäll/klapp. Seden att ge bort julklappar började som ett skämt, en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade ungdomarna in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade de ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten.
Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga. Julgåvor var ofta hemmagjorda. Det var först på 1940-talet, efter andra världskriget, som vanligt folk hade råd att köpa julklappar.
Att givmildheten alltid varit som störst i juletid har sin naturliga förklaring. Under en kort tid fick man vila från vardagsslitet och dessutom hade man för en gångs skull ett överflöd av både mat och dryck. Man visade särskild omsorg om traktens fattiga och att låta bli att bjuda en besökande på något under juletiden kunde bringa otur.
Inom judendomen förekommer liknande presentutdelning i samband med chanukka och presenter delas också ut av dem som firar kwanzaa. Det finns dock även många personer som tillhör andra religioner än kristendomen och som av religiösa skäl avstår från att delta i julklappstraditionen. Många av våra traditioner kommer ifrån Tyskland. Redan före julkalendern fanns en tradition i den protestantiska delen av Tyskland, att göra ett kritstreck på dörren för varje dag i december fram till julafton. Andra tände ett nytt ljus för varje dag, eller hängde upp en liten religiös tavla.
Julkalenderns historia började i mitten av 1880-talet när en tysk mamma ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong med tjugofyra kakor på. Pojken fick sedan äta en kaka om dagen fram till jul. De första julkalendrarna som såldes hade brittiskt och tyskt ursprung. Dock fanns långt tidigare i de nordiska länderna en arbetsordning med bestämda dagar som anknöt till olika sysslor inför julen. Dessa dagar hade karaktären av en kalender med förberedelse inför julen. Den första svenska papperskalendern kom 1934.
Menora eller menorah är en sjuarmad ljusstake och en vanlig symbol för judendomen. Den återfinns även på Israels statsvapen. ”Menora” på hebreiska betyder ”lampa”. Menoran symboliserar den brinnande törnbuske, i vilken HERREN uppenbarade sig för Moses på berget Horeb (Andra Moseboken, kapitel 3). Många kristna kyrkor har sjuarmade ljusstakar, speciellt den ortodoxa kyrkan men judiska synagogor har det oftast inte eftersom menoran anses helig och avsedd för templet.
I Sverige började man skicka julkort i slutet av 1800-talet. Både influenser och kort kom till Sverige från Danmark och Tyskland. Då kunde det stå Fridfull jul, Fröjdefull jul och Glad jul på korten. Nu är det vanligast med God jul. Vissa säger att julkortens motiv påverkade att vår dittills traditionella julbock efterhand ersattes av Tomten, och att julgranen kom in i de svenska hemmen.”
Vill du göra en adventskaka till kaffet denna dag kan vi rekommendera detta recept: Adventskaka med saffran.