I början av november finns det många möjligheter för oss att reflektera över döden. På många ställen firas Alla helgons dag och allhelgonadagen och flera av oss travar iväg till gravar för att hedra de döda. I Mexiko firar man också Dia de los Muertos, De dödas dag, men då är det mycket mer glada miner på kyrkogården.
”Jag går mot döden vart jag går” är en psalm författad 1734 av Hans Adolph Brorson. Att vi alla ska dö är ett faktum som vi inte kan vifta bort. Men det här med döden och vår förgänglighet väcker många känslor. I Pernilla Stalfelts underbara barnbok ”Dödboken” inleder hon med texten ”Ibland börjar man tänka på döden. Då kanske man tycker att döden är ett mysterium. Det är svårt att förstå vad döden är för något….. inte bara om man är liten, om man är stor också….”.
Döden är svårt för oss alla. Kanske ska vi göra så som Astrid Lindgren och hennes syster gjorde när de ringde upp varandra på äldre dar. De startade alla samtal med att säga: ”döden, döden, döden”, sen började de prata som vanligt igen. Med att inleda med orden döden, döden, döden lämnade de det där svåra och obehagliga bakom sig.
I många kulturer har man ett mer avslappnat förhållande till döden. I den buddistiska traditionen går hela livet ut på att förbereda sig för döden. De menar att om man inte hela tiden är medveten om sin dödlighet kan man inte leva fullt upp. För att göra det mindre läskigt med döden ska man tänka på den när man är glad, livet leker och solen lyser ute. Om det här och mycket mer kring döden och livet kan man läsa i ”Den Tibetanska Livs- och dödsboken” av Sogyal Rinpoche.
Nu i helgen är det många av oss som går till kyrkogården för att minnas våra döda. Några besöker också kyrkan för att tända ljus för sina anhöriga och kanske får de höra på stämningsfull musik.
I Mexiko, men även många andra länder i Latinamerika, firas också de döda. Dagen heter De dödas dag, det vill säga Dia de los Muertos. Den första november hedras de döda barnen och den andre november är det dags att uppmärksamma de döda vuxna. Enligt den Mångkulturella almanackan är detta ingen sorglig dag, utan under denna högtid är det uppsluppet, nästan karnevalsstämning. Det kanske inte är så konstigt, för de döda återvänder ju för att umgås med sina anhöriga och vänner. Släkten samlas vid de dödas gravar eller vid altare hemma. De dukar upp bord till de döda med blommor, fotografier, dikter, mat och dryck. Gör gärna de dödas bröd, Pan de Muerto, ett måste för dem som firar Dia de los Muertos.
Enligt Wikipedia är denna dag en blandning mellan den förspanska indianska kulturerna i mesoamerika och katolicismen. De indianska högtider, som vid tiden för erövringen sammanföll med allhelgonahelgen, var till stor del skördefester.