Tehus med utsikt mot det heliga berget Fishtail som ingen får bestiga 
Foto: Susanne Barkström

Med varsin ryggsäck och enkel biljett till Katmandu startar väninnorna Susanne Barkström och Lena Åkerström ett äventyr de sent ska glömma. Efter en vecka i Katmandu åker väninnorna med lokal buss i nio timmar på 15 mil skumpiga vägar tills de når fram till ett värdshus i Pokhara. Där har de bokat rum, guide och bärare. I tre veckor förbereder de sig på den kommande vandringen upp för berget Mardi Himal.

– Värdshuset drivs av de tre nepalesiska systrarna Lucky, Dicky och Nicky. Via dem har vi bokat en guide och två bärare för 8 dagars vandring. Alltsammans ingår i ett vandringspaket som vi bokat hemifrån.

Systrarna startade hotellet 1994. Fem år senare började de utbilda kvinnliga guider och bärare. De har en tydlig inriktning i allt de gör – att göra kvinnor oberoende genom utbildning och egen försörjning. Idén till att starta verksamheten fick de när de hörde att kvinnliga vandrare ofta behandlas illa av manliga guider och bärare.

Yoga i Nepal – Susanne tv, Lena th

– Vi går in våra kängor, besöker yogacenter i närheten och blir välsignade med röd prick i pannan och tageteskrans runt halsen av systrarnas mamma, berättar Susanne. Människor är otroligt vänliga och hjälpsamma. Under tiden vi är där pågår, som så ofta, en festival. Barnen är lediga från sina skolor. De är glada och nyfikna, och vill gärna prata engelska med oss. Vi dansar, äter tillsammans med lokalbefolkningen och offrar getter till den hinduiska gudinnan Durga. Hon är en av hinduismens viktigaste gudinnor vars främsta uppgift i mytologin är att bekämpa demoner som hotar den kosmiska harmonin.

Susanne blir välsignad
Foto: Lena Åkerström

I Nepal finns nästan inga industrier. Nepal är ett fattigt land med storslagen natur och lämpar sig i första hand för jordbruk och turism -som också är de största inkomstkällorna.

Guiden Sita Maya Rai
Foto: Susanne Barkström

– Vi vandrar genom skogar av ek och rhododendron, förbi majs-, ris- och hirsfält, vilda orkidéer och tagetes, ser fåglar och fjärilar som vi inte visste fanns, och allt är helt fantastiskt, säger Susanne. Här måste vara ett eldorado för fågelskådare. Naturen är helt orörd och vår guide Sita Maya Rai berättar medan vi vandrar.

Kushi och Samjhana
Foto: Susanne Barkström

Men det är varmt, runt 30 grader och hög luftfuktighet. De har varsin ryggsäck med vatten, reningsfilter och några småsaker. Deras bärare, Kushi och Samjhana, bär ryggsäckarna som innehåller allt övrigt de behöver under vandringen.

– Vi går på stigar uppför branten och får vi vila efter varje steg för att ta ett nytt andetag, säger Susanne. Vi njuter av den makalöst vackra naturen.

I en liten by ser de ett vattenfall och en kvarn. När de kikar in i den kolsvarta kvarnen ser de en vit skepnad – det är mjölnarn helt täckt av mjöl som han malt mellan kvarnstenarna.

– Det är som att blicka tillbaka minst hundra år i tiden, säger Susanne.

De vandrar i åtta dagar och njuter av den underbara naturen, möter andra vandrare från många olika länder på stigen. De stannar till vid kaféer där de äter sig mätta på lokalt odlade råvaror och övernattar. Ju högre upp de kommer desto enklare blir ställena de tar in på. Vattnet och allt annat de behöver blir dyrare ju längre upp de kommer. Kaféerna har nu stampade jordgolv.

Hotel Forest Camp
Foto: Susanne Barkström

– Vi köper en hink varmt vatten att tvätta oss med före maten, det känns lyxigt efter en dags vandring, säger Susanne. Till middag får de nästan varje dag Dal Bhat bestående av ris och linser samt en grönsaksröra och papadam (ett chipsaktigt bröd). Ibland får vi Thukpa (grönsakssoppa) med nudlar och Momos (degknyten) fyllda med grönsaker.

– Varje morgon äter jag Omelett Masala, te och bröd. Omeletten tillagas med koriander, paprika, chili, lök och ost. Masala chai-te är det godaste teet som finns på denna jord. Det bryggs tillsammans med kryddor, örter och mjölk.

Hanoi
Foto: Susanne Barkström

När Susanne och Lena kommit upp på 3.500 meters höjd vänder de tillbaka till värdshuset i Pokhara. Efter en natts vila återvänder de till Katmandu för lite civilisation och vila. Sedan vidare till Kuala Lumpur i Malaysia och därefter till den stökiga och bullriga 9-miljonersstaden Hanoi i Vietnam. Men trängsel, avgaser, monsunregn och hårda vindar gör att de ger upp efter en vecka. Så åker väninnorna hem till Sverige via Bangkok och Qatar.

Med båt i Hanoi
Foto: Susanne Barkström

– På vågen hemma konstaterar jag att jag gått ner sex kilo. Men jag har aldrig mått bättre, säger Susanne. Två månader utan alkohol, kött och sötsaker och med massor av nyttiga grönsaker och underbart te, yoga och möten med underbara människor –  det är rena hälsoresan. Men det är också skönt att komma hem till familj, vänner och välfärd i Sverige.