Alla städer har gömda världar, fridfulla platser som har sin egen stämning,fjärran från stadens hektiska tempo. Det kan vara en speciell parkbänk, ett mysigt fik, eller kanske ett museum. För mig finns en sådan plats i Gamla stan i Stockholm, nämligen på Storkyrkobadet.
Storkyrkobadet i Stockholm
Foto: Florence Wetzel
Jag hörde talas om badet under min första resa till Sverige, och det har blivit en viktig plats att komma tillbaka till vid alla mina efterföljande besök.
Badet ligger på Svartmangatan, en lugn gata en bit bort från Gamla stans turiststråk. Gatunamnet kommer av svartbrödramunkarna, som bar svarta kåpor och hade ett kloster där under medeltiden. Badet ligger två trappor ned i källaren, och när man går ner dit får man en känsla av att resa i tid och rum.
Från första början trivdes jag på badet. Trots att jag var turist och inte kunde svenska alls var alla vänliga mot mig. Det började med kvinnan bakom disken som tog mina femtio kronor och gav mig ett lås. Sedan kom jag in i ett jätterent omklädningsrum med låsbara skåp. Som de flesta amerikaner är jag obekväm med att vara naken på offentliga platser, och när jag klädde av mig kände jag mig otroligt generad. Men så småningom förstod jag att de andra kvinnorna inte brydde sig om mig och min nakenhet. De var där för att njuta och vila ut, precis som jag.
Badet har flera små rum. Det finns en bastu, en bassäng samt två rum med dusch och porslinsbadkar. Stämningen är olika varje gång. Ibland är folk helt tysta, ibland pratas det lågmält, och ibland är det feststämning. Det är roligt att se andra kvinnorna sitta i badkaren och prata glatt medan de fikar, och ibland har någon med sig sina barn eller barnbarn. Det är särskilt kul när man sitter i bastun och lyssnar medan några ”gamla stan-tanter” pratar om sina liv och områdets historia. Man kan välja att delta i samtalen men det är lika skönt att sitta och blunda och svettas, att låta värmen fylla alla kroppens lemmar.
Ett av badets mest imponerande kännetecken är simhallens valv, som är från 1750-talet. Belysningen består av värmeljus, och bassängen är rektangulär och skimrar i blått under valvet. Ibland spelas musik och när så är fallet är det ett sant nöje att sakta gå längs bassängkanten i mörkret. Det är även det perfekta botemedlet mot jetlag och allmän trötthet. Vattnet är jättekallt, och när det kluckar mot nacken får jag en positiv chock som stimulerar min trötta kropp och tar mig tillbaka till livet, åtminstone till Sverige.
Storkyrkobadets bassäng
Foto: I99pema
Det finns flera smådetaljer som berikar upplevelsen på badet. Det finns alltid en bricka med fruktsaft, som smakar extra bra efter att man har suttit i bastun. Badhusets tvål ingår i priset och doftar gott. Man kan även få en 20-minutersmassage som är mycket prisvärd.
Trots att Storkyrkobadet är en ganska undanskymd plats så är det öppet för alla. När man äntligen lämnar badet och går ut på gatan så ser världen fräschare ut. Som om man har tagit en minisemester och nu bär med sig en del av svartbrödramunkarnas frid.
Storkyrkobadet ligger på Svartmangatan 20-22 och är öppet mellan klockan 17.00 och 20.30 under skolterminerna. Det är öppet för herrar på tisdagar, fredagar och söndagar, samt damer måndagar och torsdagar. Badet kan abbonneras på lördagar 13.30-21.30. För mer information kolla storkyrkobadet.se.
PS. Stort tack till min svensklärare Lukas Bergman Häusler, som hjälpte mig med att finslipa min svenska.
Florence Wetzel
Florence Wetzel
Foto: Flora Sugarman
Florence Wetzel bor i New Jersey, USA. Hon är författare och journalist. Som författare och recensent rör hon sig lätt mellan länderna och kan fortsätta sitt skrivande varhelst hon befinner sig. Florence blev nyfiken på Sverige när hon läst några svenska deckarförfattares böcker. Nu besöker hon Sverige flera gånger varje år. I juni 2015 gjorde Kultursmakarna en intervju med Florence. Nu medverkar hon som gästskribent. Detta är hennes åttonde artikel.