Florence Wetzel
Foto: Flora Sugarman
För två år sedan gick en dröm som jag länge haft i uppfyllelse. Jag åkte till Ystad, kommisarie Kurt Wallanders hemstad. Henning Mankell, som nyligen gick bort, berörde människor över hela världen med sin karaktär Wallander. Man kan säga att Wallander-serien öppnade ett fönster för mig som gav inblick i det moderna Sverige.
Wallander var också en person som folk kände igen sig i, bland annat eftersom han kämpade med sina förhållanden, depressioner och viktproblem. En anledning till att Wallander hade svårt att hålla vikten var hans förkärlek för Fridolfs Konditori, ett fik i Ystads centrum. Wallander besökte Fridolfs Konditori många gånger i de elva böckerna i Wallander-serien, och självklart gick jag dit. Det var en lågmäld, mysig plats med underbara bakelser och en fin lunchbuffé. Om man är Wallander-fan måste man beställa en Wallander-bakelse. Det är en variant av den klassiska princesstårtan, men med blå marsipan för att hylla Wallanders yrke som polis.
En Wallander-bakelse
En rolig grej är att Mankell, som inte ville att namnet ”Wallander” skulle utnyttjas kommersiellt, nekade Fridolfs att använda namnet på bakelsen. Men Fridolfs hittade ett par som hette Wallander, som gav sitt godkännande till att bakelsen döptes efter dem. Därför är det fullständigt lagligt att ta sig en Wallander-bakelse där. Jag gjorde det flera gånger under min vistelse. Tårtan var mumsig och kaffet var starkt och smakrikt.
Fotstegen närmade sig mitt rum
Det var kul att vandra runt i Ystad, med dess charmiga byggnader och kullersten. Men något oväntat inträffade när jag var där. Jag hade bokat rum på Stationen B&B, som användes som polisstation i andra säsongen av Yellows Birds Wallanderserie med strålande skådespeleri av Krister Henriksson. Rummet var prisvärt: Jag fick ett enkelrum men delade badrum.
När jag kom tillbaka på kvällen hade den snälla receptionisten gått hem för dagen. På det här hotellet sov inte personalen kvar, åtminstone inte vintertid. Jag kikade på nycklarna som hängde i en rad på väggen bakom disken. Det fanns två tomma krokar, en till min nyckel och en tillhörande en annan gäst. Väl tillbaka i mitt rum hörde jag ett skarpt klickljud. Hallbelysningen styrdes av rörelsesensor, och klicken kom från sensorn när ljuset tändes. Jag anade en mans släpiga fotsteg längs den långa hallen. Fotstegen rörde sig närmare mitt rum. Eftersom jag hade läst så många deckare var det inte svårt för min fantasi att skena iväg.
Jag blev rädd. En främmande man rörde sig i huset. Så lätt det hade varit för honom att göra mig illa om han hade velat. Han hade bara behövt lyssna efter ljudet när jag gick ut i hallen för att gå på toa, och gömma sig någonstans. Mitt rum vette mot hamnen, som var folktom och utan belysning, vilket betydde att ingen hade hört mig skrika.
Krister Henriksson
Foto: Frankie Fouganthin
Lugnad av Krister Henriksson
Plötsligt såg jag Krister Henrikssons förnuftiga ansikte för mig. Det skulle vara jätteironiskt om jag blev mördad på Wallanders polisstation, eller hur? Nej, det här gick inte! Jag lugnade ner mig och fick till slut en god natts sömn.
Slutligen kan jag rekommendera Ystad som resmål. Stationen B&B är jättebekvämt eftersom det ligger precis bredvid stationen. Det är också bara två minuter till fots från Fridolfs Konditori. Lite bakverk, lite skräck…det enda som krävs för att fullända en resa in i Wallanders värld.
Stort tack till min svensklärare Lukas Bergman Häusler, som hjälpte mig med att finslipa min svenska.
Florence Wetzel