Den 14 maj 1981 bestämde riksdagen att teckenspråket är de dövas förstaspråk. Teckenspråkets dag firas för att minnas den dagen. Min mormor växte upp med döva föräldrar och jag har många gånger undrat hur det var att leva som döv i slutet av 1800-talet.

Mormor Elsa Nilsson senare Ericsson konfimeras

Min mormor hette Elsa och föddes 1908, hon var äldsta barnet till Blenda och Axel Nilsson. De fick ytterligare ett barn, en son som fick namnet Erland. Blenda och Axel var döda när jag föddes, så jag vet inte så mycket om dem, det jag i princip vet om dem är att de var döva. Blenda hade blivit döv vid fyraårsåldern efter en öroninflammation, medan Axel troligen varit döv sedan han föddes. Jag vet också att Axel arbetade som skomakare. Min mormor tyckte inte om att prata om dåtiden, så fort man frågade fick man svävande eller undvikande svar.

Hon dog när jag var 17 år och då var jag helt uppe i mitt och hade väldigt lite intresse för hur hon hade haft det. Det är många frågor som jag nu skulle vilja ställa. Hur var det att leva på slutet och början av 1800-talet som döv? Hur var det att växa upp i den miljön? Min moster fick ur henne någon gång att det var någon dam från Röda korset som hade lärt henne prata, men mer än så fick vi inte veta.

På institutet för språk och folkminnen berättas att teckenspråket alltid funnits och använts mellan döva, men under flera hundra år ansågs teckenspråket inte vara ett ”riktigt” språk. När min mormor växte upp betraktades det som ett system av gester och kallades för åtbördsspråk. När hörapparaten kom under 1950- och 60-talet trodde man att dövheten kunde botas och mycket tid gick åt för att ”hörsel- och talträna” de döva barnen vilket fick till följd att kunskapsinlärningen blev lidande.

Senare forskning visade dock att teckenspråket har sin egen syntax och morfologi. Det var just de kunskaper som ledde fram till riksdagsbeslutet 1981 och ett par år senare blev teckenspråk ett undervisningsspråk i specialskolan för döva.

SVT uppmärksammade dagen förra året med en intervju på Birgittaskolan i Örebro. Här bedrivs all undervisning på teckenspråk och skolan har som mål att alla elever ska vara dubbelspråkiga när de går ut skolan.

– Dagen betyder otroligt mycket, den gör att eleverna på skolan förstår att teckenspråket är viktigt och att vi äger ett språk, säger Lena Sundström som är lärare på skolan till SVT.