Det finns många orsaker till överätning och utveckling av övervikt och fetma. En ny avhandling visar nu att kroppsegna steroider kan ge ett ökat matintag, framför allt av energirik mat. Studien har utförts på råttor.

Ellinor Holmberg

Det intressanta med denna kroppsegna steroid, allopregnanolon, enligt Ellinor Holmberg, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. som gjort studien, är att förhöjda nivåer har uppmätts både hos män och kvinnor som lider av fetma. Allopregnanolon har också kopplats till övervikt och vissa ätstörningar, vilket gör studier av steroiden extra viktiga för att förstå mekanismerna bakom utveckling av övervikt, fetma och andra kostrelaterade problem.

Allopregnanolon bildas när könshormonet progesteron bryts ner i kroppen, detta får råttor att äta mer, speciellt av mer energirik mat. Dessutom ger allopregnanolon en ökad viktuppgång när råttorna fått tillgång till en diet med högt fettinnehåll i regelbundna måltider. Allopregnanolon har sin effekt via så kallade GABAA-receptorer i hjärnan. GABA är den huvudsakliga hämmande signalsubstansen i hjärnan och flera studier har visat att just GABA och GABAA-receptorerna har en stor betydelse för regleringen av matintag. Det är därför mycket sannolikt att allopregnanolon påverkar hur mycket man äter genom att binda till GABAA-receptorer i hjärnan.

Ellinor Holmberg har bland annat visat att råttor ökar sin måltidsstorlek vid behandling med allopregnanolon. Detta kan vara av betydelse eftersom en ökad måltidsstorlek har kopplats till fetma. Råttor som fick allopregnanolon ökade sitt intag av den mest energirika/fettrika maten i en valsituation. Däremot sågs i en annan valsituation ingen påverkan på intag av en mer belönande sockerlösning. På sikt gav även upprepade allopregnanolon-behandlingar ökad kroppsvikt hos råttor som fick måltider med högt fettinnehåll. Viktuppgången var korrelerad till hur mycket de åt.

Ellinor Holmberg har också studerat effekterna av en möjlig blockerare av allopregnanolon på GABAA-receptor subtyper som är viktiga för födointagsreglering.

– Den blockerare vi undersökte visade sig vara effektiv för att blockera effekten av allopregnanolon på en viss typ av GABAA-receptorer, medan den inte blockerade den andra GABAA-receptorer typen. Det innebär att den aktuella substansen kan vara användbar för vidare undersökningar av vilken typ av GABAA-receptorer som är involverade i allopregnanolon-relaterade ökningar av födointaget, säger Ellinor Holmberg.