Det finns sällan tid för mat som tar lång tid att laga. Därför bestämde sig vi, ett gammalt kompisgäng, att nyår skulle just vara en dag då mat som var lite omständlig skulle göras, ju längre tid desto bättre ansåg vi, i teorin i alla fall.

Varje år på nyårsafton samlades vi i Maddes trevliga, men trånga kök i Majorna i Göteborg. Under hösten hade det stötts och blötts vad som skulle hamna på bordet. En resa, köp av en

ny köksmaskin eller att någon var sugen på något speciellt inspirerade och avgjorde oftast val av rätt. En tid innan köptes ingredienserna in och sedan på eftermiddagen på nyårsafton samlades vi. Det var inte alltid samma personer som deltog varje år, utan de som kunde och hade lust hängde på.

Första året vi lagade mat tillsammans hade Madde och hennes pojkvän Niklas fått en pastamaskin. Och det var ju något som vi absolut måste pröva. Mina barn Andrea och Jakob gick igång. Göra egen spagetti lät lockande, tyckte de. Vi körde igång. Men det visade sig vara mycket svårare än vi trodde. Vi bakade degen precis enligt receptet, men resultatet såg varken ut ut som i boken eller som pasta bör göra. Det gick bara sönder. Vi gjorde om degen ett antal gånger, hällde i mer mjöl eller vatten och försökte igen, men nej det ville sig inte. Vi som hade trott att göra lite pasta skulle väl bara vara en baggis. Innan tolvslaget lyckades vi till slut att få några spagetti att koka upp. Vi döpte den till evighets pastan och bestämde oss att göra pasta inte riktigt var vår grej.

Ett år var några sugna på indiskt. Minns inte om det var en resa som hade inspirerat, men det är möjligt. Det var lite enklare, men eftersom det skulle vara trerätters så tog det ganska lång tid också. Innan vi träffades hade vi letat upp olika recept i olika böcker. Vad jag minns var grytorna goda, med kommer inte riktigt ihåg vad vi lagade, förutom det indiska inslaget.