Judith Myhr
Judith Myhr i Härjedalen har låtit grytan koka i säkert fem timmar innan hennes gum har fått den konsistens, färg och smak som kännetecknar det traditionsenliga recept som hennes mor lärt henne. Traditionen har återupprepats i generationer sedan fäbodlivet i Härjedalen startade någon gång på 1600-talet.
Fäbodlivet var hårt och strävsamt, men nödvändigt för att försörja gårdens djur med bete. Fäbodlivet var tidigare en viktig del av tillvaron. Varje gård hade en eller flera fäbodar. Fäbodprodukter som smör, ost, messmör, gum och flötgröt tillverkas fortfarande och kan köpas på marknader och hembygdsdagar.
Gum (färskost från Härjedalen)
Foto: Gun Lundkvist Larsson
När Judith gör gum tar hon i ordentligt, med en bas på minst 10 liter mjölk. Och det är inför julen hon gör sin gum. Det har en självklar plats på julbordet. Gum har en mild smak av messmör och en seg lite kornig konsistens – kanske därav namnet. Gum kan ätas som den är eller i till exempel en tunnbrödsrulle.
– Det tar ju en stund att göra gum så det är lika bra att göra mycket på en gång, förklarar Judith. När osten är färdig väger den ungefär 3 kg. Den går bra att frysa in och plocka fram vid behov. Barnen brukar också få med sig hem.
Judith bor i Vemhån i Härjedalen på den gård hon vuxit upp på och som hon övertog när föräldrarna gått bort. Gården har gått i arv i fyra generationer. Nu är det ena sonen som bor i största huset tillsammans med sin familj medan Judith och hennes man flyttat över till ett mindre hus på gården.
När Judith var liten fanns kor och hästar på gården. Varje vår flyttade familjen och gårdens djur till fäboden Kvisthån en dryg halvmil från Vemhån för att djuren skulle få friskt bete.