Den 29 september är det nordiska resandefolkets nationaldag. Enligt Nationalencyklopedin finns det runt 35 000 personer som tillhör resandefolket i Sverige idag. – Dagen ger oss en orsak att umgås för att fira vårt kulturarv, säger Britt-Inger Lundqvist, som tillhör resandefolket.
– Den 29 september är vår dag. Den dagen är en bekräftelse på att resandefolket har funnits länge i landet och att vi tillhör det svenska kulturarvet. Gemenskapen och familjen är viktig speciellt en sådan här dag, säger Britt-Inger.
– Vi firar dagen till minne av de resandefolk som kom till Stockholm 1512. Ja, officiellt har vi ingen egen dag, men för oss resande är nog den här dagen den enskilt viktigaste dagen i vår historia. Den stärker oss och gör att vi kan känna oss stolta över oss själva. Det har gjorts åtskilliga försök att utrota oss. Genom att fira dagen visar vi att vi finns och inte gömmer oss.
Resandefolket har en sång- och berättartradition. I resandekulturens sånger hör man att musiken och texterna är präglade av resandefolkets levnadshistoria i glädje och sorg. Resandesångerna är ofta melankoliska och handlar om kärlek, religion, fattigdom, natur, drömmar med mera.
– Britt-Inger brukar samla ihop så många i familjens fyra generationer som möjligt denna dag. Vi firar vanligtvis dagen med att umgås och äta köttsoppa med klimp. En rätt som för mig är genuint förknippad med min familj och resandefolket. Och så brukar vi sjunga tillsammans, inte minst gamla skillingtryck.
Britt-Inger verkar genom RUNG – resandefolkets riksförening
Men i år kommer hon att fira på ett annat sätt. Då är Britt-Inger inbokad på ett samrådsmöte med romer, judar och tornedalingar i Skellefteå på kvällen. Därför äter hon den sedvanliga köttsoppan tillsammans med sin mor redan på dagen och fortsätter sedan firandet med mötesdeltagarna i samrådet. Hon tänker ta med sig en tårta dekorerad med 29. Britt-Inger sitter i styrelsen för resandeföreningen RUNG (Resande, Ung, Ny och Gammal).
– Vi är en rikstäckande förening och uppmanar alla resande att träffas fika, äta eller bara umgås den 29 september.
Förra året började vi använda Facebook för att uppmuntra andra resande att träffas och fira nationaldagen. Detta resulterade i flera mindre träffar. I Uppsala skapade man till exempel ett återkommande evenemang för att fira dagen varje år.
– RUNG är oerhört viktig för mig och många andra. Det märks bland annat på att antalet medlemmar ökar. I föreningen kan vi odla den gemenskap som vi ibland saknar. Två år i rad har vi arrangerat en resandeträff utanför Vindeln i Västerbotten som varit mycket lyckade. Nästa år kanske lokalgrupperna i södra Sverige ska gå ihop och ordna en resandeträff.
Bofasta och resande
Handel, hantverk, tjänster, artisteri, musik är tillsammans med det egna språket och täta släktkontakter centralt i resandefolkets kultur och kulturhistoria.
– Det finns fortfarande de som lever som de levde förr, de åker runt med tivoli och säljer varor på marknader, även om det inte är lika många längre. Många resande söker sig till de lite friare yrkena och det är inte ovanligt att vi har lite sidoinkomster via försäljning. Som resande kanske man är bofast och lever som ”alla andra” största delen av året men ger sig ut på vägarna under sommaren.
– RUNG ger oss också möjlighet att påverka i resandefrågor på ett sätt som är svårt för enskilda att göra. Föreningen representerar många och vi uppmanar alla våra medlemmar att engagera sig i de frågor som berör dem. Vi har fem lokalgrupper över hela landet.
I en riksdagsproposition 2005 står det att ”I Sverige räknas resandefolket till romerna”
– När definitionen av minoriteten romer gjordes var resandefolket fortfarande det gömda folket, och ingen tog reda på hur stor gruppen var. Idag vet vi att resandefolket är den största gruppen inom minoriteten romer. Därför är det lite konstigt att vi ingår i en minoritet som redan i titeln exkluderar oss. Alla andra grupper i minoriteten romer heter något med rom i, svenska romer, finska romer, utomnordiska romer och nyanlända romer, medan vi som är den största gruppen heter resandefolket. Antingen bör man göra resandefolket till en egen minoritet eller så ändrar man namnet på minoriteten, till minoriteten resandefolket/romer så att man inkluderar alla i stället för att exkludera sen största gruppen, funderar Britt-Inger.
Britt-Inger bor i Skellefteå. Förutom ett aktivt medlemskap i RUNG, föreläser hon om resandefolket. Britt-Inger är också mentor åt företag i behandlingsbranschen och är en av författarna till en kommande bok om resandefolket historia. Planen är att boken ska ges ut under våren 2015.
Antonius ledde resandefolket till Sverige
1512 hittar man dokumenterat att det kommer ett sällskap till Stockholm under sin ledare Antonius. I dokumenten sägs gruppen vara ”tartare” (tattare) och de blir i början väl behandlade. Senare efter kung Karl XII:s återtåg när krigen avslutats, i början av 1700-talet, ser man i kyrkböckerna att det fanns många resande i Sverige. De livnärde sig på att åka runt på marknader och i byarna där de erbjöd sina tjänster till de bofasta. Resande hade yrken som hästhandlare, förtennare, kopparslagare och djurläkare. På 1800-talets mitt kom en grupp ”zigenare” som lämnat Rumänien – efter att ha blivit befriade från det slaveri som de hade hamnat i – till Sverige. Kontakten mellan de svenska resande och den nya gruppen blev inte så stor, trots att språken hade gemensamma grunder.
Uppdrag om stöd till romska organisationer
Regeringen har gett Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag att utlysa och fördela bidrag till organisationer inom det civila samhället som vill genomföra hälsofrämjande insatser riktade till romer, t.ex. genom hälsofrämjare, eller brobyggare. Myndigheten ska också genomföra en insats för att underlätta erfarenhetsutbyte mellan romska och icke-romska organisationer.
Insatsen ska bidra till att förbättra förutsättningarna för romers engagemang i det civila samhället och för att romska organisationer deltar i arbetet för romsk inkludering. Läs mer >>
Romerna firar sin dag den 8 mars
I många länder finns personer som kallar sig resande (på engelska Travelers) och dessa har skiftande bakgrund. I Sverige har resandefolket en livssituation liknande romernas och flera har bevisligen släktskap med romerna då de också i stor utsträckning använder dialekter av samma språk, romani eller romanès. Romerna har sin dag den 8 april, de firar den första romska kongressen som hölls i London 1971.