Nu kommer den första studien som visar att människor kan anpassa sig genetiskt till en förorenad miljö. Vissa grupper av ursprungsbefolkningar i Anderna har ökat sin motståndskraft mot arsenik. Forskarna från Karolinska Institutet och Uppsala universitet har lyckats lokalisera genen som ligger bakom den förändrade ämnesomsättningen som skyddar mot arseniken.
Här kommer ytterligare ett exempel på människans förmåga att anpassa sig. Men det sker inte över en natt. Befolkningen i argentinska Anderna har sannolikt exponerats för höga halter av arsenik i dricksvattnet i tusentals år. Invånarna som lever i regionen idag har en tydligt högre frekvens av en gen-variant som ger effektiv hantering av arsenik i kroppen. Andra befolkningsgrupper i närbelägna områden utan samma historiska arsenikexponering har betydligt lägre frekvens av den skyddande gen-varianten. Resultaten tyder på att människor har anpassats till arseniken via en ökning av skyddande genvarianter av AS3MT.
De som tålt arsenik har levt längre och fått fler barn vilket har lett till att gen-varianten idag är mycket vanlig i vissa regioner i Anderna. Endast ett fåtal sådana exempel har tidigare beskrivits hos människa.
Karin Broberg, forskare vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet berättar:
– Studien visar att det inte bara finns extra känsliga individer utan även individer som är extra toleranta för ett miljögift. Detta är antagligen inte unikt för arsenik utan kan gälla för andra gifter i mat och miljö som människan utsatts för under lång tid. Resultaten visar även på behovet att vara observant och inte basera hälsoriskbedömningar för olika kemikalier på data från särskilt toleranta personer.
Carina Schlebusch, forskare vid Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala Universitet säger:
– Endast få tidigare studier har funnit bevis för lokal anpassning hos människan, till exempel för att klara hög höjd och malariaparasiten. Denna studie ger ett ytterligare exempel på hur människan har anpassat sig till en stressande faktor i miljön när de bosatt sig i ett nytt område.
Forskarna kommer nu att gå vidare med undersökningar om andra befolkningsgrupper med sannolik historisk arsenikexponering har motsvarande förmåga och om andra giftiga ämnen i miljön kan resultera i ökad frekvens av genetiska varianter som ger motståndskraft hos människan.
Människor exponeras för arsenik främst via dricksvatten och föda, framför allt ris och olika risprodukter.