Minst 27 miljoner människor arbetar under slavliknande förhållanden i världen. Produkter tillverkade under sådana förhållanden förbjuds nu på EU:s gemensamma marknad. På The House of Compassion i Bryssel pågår en utställning om modernt slaveri.
De flesta av oss vill handla schyst, det vill säga det vi köper ska vara tillverkat på ett bra sätt. Därför väljer vi att köpa rättvisemärkt eller liknande. Vi försöker också, så gott vi nu kan, hålla oss uppdaterad hur företagens tillverkningskedja ser ut. När vi får kännedom om något som inte lever upp till schysta villkor, så vänder vi den produkten ryggen.
Nu kan det bli lättare för oss konsumenter att handla schyst. Den 23 april i år röstade nämligen en majoritet av EU-parlamentets ledamöter för att produkter som är tillverkade under tvång ska förbjudas inom unionen. Det var bara sex ledamöter som röstade emot, bland annat den före detta Sverigedemokraten, den andre före detta Sverigedemokraten, som nu ställer upp för Folklistan, lade ner sin röst tillsammans med 45 andra. När Ministerrådet antagit förlaget, kommer det här att bli lag inom EU.
Det innebär att produkter som misstänks tillverkats under tvång ska utredas och om det finns bevis på tvång förbjuds dessa att säljas. Medlemsstaterna och EU-kommissionen får utredningsansvaret. Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) tvångsarbetar omkring 27,6 miljoner människor i världen, varav 3,3 miljoner är barn. Målet med förbudet är att aktivt bidra till globala insatser för att avskaffa tvångsarbete och skydda arbetstagares och barns rättigheter.
Rapportören Samira Rafaela (den liberala gruppen) säger i ett pressmeddelande:
“Det är en historisk dag. Vi har antagit en banbrytande lagstiftning för att bekämpa tvångsarbete världen över. Denna förordning främjar EU- och internationellt samarbete, flyttar makten från exploatörer till konsumenter och anställda, och erbjuder möjligheter till rättslig prövning för offren. Den omvandlar också handelspolitiken till en grönare och rättvisare framtid.”
På The House of Compassion, en kyrka mitt i centrala Bryssel, pågår just nu en utställning om modernt slaveri. Den berör även slaveriets äldre historia och börjar med att konstatera att varje samhälle genom tiderna har haft någon form av slaveri. Stadsstaten Aten är en av flera exempel. De som blev slavar under äldre tider hade kanske begått ett brott eller så hade personen en skuld som den inte kunde betala, eller familjen sålde en släkting för att betala en skuld.
Den historiskt största människohandeln är den transatlantiska slavhandeln. Den människohandeln lade också grunden till den rasism som vi fortfarande lever med idag. Mellan 1500-talet och 1800-talet tvingades tolv miljoner människor från sina hem på den afrikanska kontinenten, för att användas som gratis arbetskraft i Amerika. Ungefär 12 procent överlevde inte resan över havet. Den 25 mars varje år uppmärksammas minnet av offren för slaveriet och den transatlantiska slavhandeln. Dagen är instiftad av FN:s Generalförsamling.
Tyvärr är slaveriets historia inte slut i och med att denna handel förbjöds, utan olika former av tvångsarbete har fortsatt. Exempelvis arbetade 28 miljoner fattiga indiska arbetare under slavliknande förhållanden på sockerplantage mellan åren 1846 och 1932 i Surinam. I Kongo levde tvångsarbete kvar till mitten av 1950-talet. Visserligen förbjöd Nationernas förbund alla former av slavarbete redan 1926, men verksamheten fortsätter ändå.
Idag är tvångsarbete till och med ett växande problem, enligt utställningen. 2016 var det 40 miljoner människor som levde under slavliknande förhållanden. 2021 var den siffran 50 miljoner, uppgifter från utställningen. Siffrorna är troligen högre, eftersom detta är ett skuggsamhälle. Två av tre är kvinnor och flickor, en av fyra är barn. Flyktingar är den grupp som har störst risk att hamna i det moderna slaveriet. Den största gruppen tvångsarbetare arbetar i så kallade domestic work, hemarbetare. Men tvångsarbete pågår även i tillverkningen av kläder och andra produkter, odlingar, byggindustrin och prostitution. Det senaste exemplet som organisationen Fairwork uppmärksammat i Belgien är plattformsarbetarna som Deliveroo och Uber. Det vill säga de som levererar hem mat till hushåll.
