Av alla stora namn på Bokmässan 2016, vem tror ni jag var mest taggad att träffa? Lena Andersson eller Leif GW Persson? Kanske Liv Strömquist eller David Lagercrantz?
Boken om Arthur
Foto: Florence Wetzel
Nej, inte någon av dem, trots att jag ju tycker om deras böcker. Mitt förstahandsval var en som aldrig har skrivit ett ord, trots att han har sin egen bok. Någon som inte kan tala, trots att han inte är stum. Nämligen en författare med svans.Hunden Arthur, som är aktuell med den nya boken Arthur – gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem.
Visst har du hört talas om Arthur? I november 2014 medverkade han i TV-program och tidningar över hela världen då han hade anslutit sig till ett svenskt multisportlag under VM i Ecuador. Historien börjar, som många bra historier gör, med en köttbulle. Lagkaptenen Mikael Lindnord tyckte synd om en smutsig gatuhund som stod nära laget under en paus och kastade en köttbulle till hunden. När laget började tävla igen stod det klart att hunden fortfarande följde med. I början var det en rolig grej, men när laget skulle paddla kajak tänkte Mikael och hans lagkamrater att det kunde bli farligt och försökte få hunden att stanna på stranden. Men hunden sprang i vattnet och började simma efter. Kaptenen lyfte upp hunden i sin kajak, och plötsligt blev fyramannalaget ett femmannalag. När tävlingen var slut gjorde elitidrottaren allt han kunde för att få med hunden Arthur hem till Sverige, där han nu bor med Mikael och hans familj.
På Bokmässan satt min vän Annika och jag på första raden, ivrigt väntandes på honom. Plötsligt hörde vi ett högt skall. Arthur! Vi vände oss om och såg Mikael och Arthur närma sig scenen tillsammans med sin förläggare. När de klev upp på scenen möttes de av jublande applåder från den åtminstone 200 personer stora publiken. Arthur tog befälet över scenen. Han gick från ena änden av scenen till den andra för att titta på alla sina beundrare och skälla, som om han ville säga, ”Här är jag!”
Hunden Arthur
Foto: Florence Wetzel
När Mikael och förläggaren började prata satt Arthur och vilade. Då och då tittade han på Mikael, men annars såg han uttråkad ut. Han var okopplad på scenen. Det behövdes inget koppel: Det var tydligt att han inte ville lämna Mikael. Det var otroligt imponerande hur lugn Arthur var, trots allt folk som tog bilder och klappade hans gula päls, inklusive jag själv.
När föredraget var slut och folk applåderade igen skällde Arthur som om han sa ”Tack ska du ha!” Sedan signerade Mikael böcker medan Arthur satt bakom honom tillsammans med förläggaren. Det var väldigt rörande att se när Mikael och Arthur tittade till varandra då och då. Man kände att de hade en djup förbindelse. Den som tvivlar på att djur har känslor behöver bara tillbringa lite tid med Mikael och Arthur.
Efter Bokmässan åkte Arthur tillbaka till Örnsköldsvik i Norrland tillsammans med sin husse för att fortsätta sitt liv med familjen, som ibland får besök av lagkamraterna. Hans framgång som författare får honom förmodligen inte att tappa huvudet eftersom han med största sannolikhet är den enda författaren som är mer intresserad av köttbullar än av berömmelse. Länge leve Arthur som skrivit sin egen historia!
Tusen tack till min svensklärare Lukas Häusler som hjälpte mig finslipa min svenska.
Florence Wetzel
Florence Wetzel
Foto: Flora Sugarman
Florence Wetzel bor i New Jersey, USA. Hon är författare och journalist. Som författare och recensent rör hon sig lätt mellan länderna och kan fortsätta sitt skrivande varhelst hon befinner sig. Florence blev nyfiken på Sverige när hon läst några svenska deckarförfattares böcker. Nu besöker hon Sverige flera gånger varje år. I juni 2015 gjorde Kultursmakarna en intervju med Florence. Nu medverkar hon som gästskribent. Detta är hennes nionde artikel.