I Sverige beräknas mellan 5 och 10 procent av de äldre vara undernärda. Vårdas de är siffran 50 procent. Genom att tidigt se riskfaktorer för undernäring, att uppmärksamma viktnedgång och nedsatt aptit kan trenden vändas, visar studier. 

Tidigare har alla utgått ifrån att viktnedgång och undernäring är en del av åldrande och sjukdom. Det vill säga det var en del av livet och inget som vi kunde göra något åt. De senaste åren har kunskaperna om undernäring och behandling tagit stora steg framåt. Vetenskapen har också kommit överens om vad undernäring är och hur en diagnos ska ställas. Undernäring är en sammanvägning av viktnedgång, undervikt och för liten muskelmassa hos individer med dålig aptit, som har eller inte har en underliggande sjukdom.

– Det är allt för få patienter som får diagnosen undernäring. Inom sjukvården och äldreomsorgen är det fortfarande ett problem med underdiagnostisering och underbehandling av tillståndet, inte bara i Sverige utan i hela världen. Men med ganska enkla metoder skulle patienter och äldre kunna må mycket bättre, säger Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande. 

Tillsammans med Ingvar Bosaeus, universitetssjukhusöverläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, har han skrivit en översiktsartikel om undernäring.

Nya studier visar att undernäringen kan vändas.

– Att tidigt registrera riskfaktorer för undernäring, att uppmärksamma viktnedgång och nedsatt aptit är helt avgörande. Man måste också tidigt ge råd om näringstät mat och i tid påbörja nutritionsbehandling, till exempel med näringsdrycker. Kunskapen om det här måste bli en mycket tydligare del på både grundutbildningar och specialistutbildningar för läkare och sjuksköterskor, säger Tommy Cederholm.