Forskningen har länge vetat att socker inte gör barn överdrivet aktiva. Ändå fortsätter det att vara en förklaring till stimmiga barnkalas. Troligen är det själva feststämningen som ökar hålligånget.

De flesta barn älskar att gå på kalas, föräldrarna är dock inte alltid lika uppspelta inför den stundande happeningen, utan förväntar sig ofta ett mindre kaos. Virrvarret som uppstår förklaras med att barnen ätit för mycket av det goda, det vill säga att de fått i sig för mycket socker. Men redan 1995 kunde forskare konstatera att det inte fanns något samband mellan socker och hög aktivitet bland barn.

Kunskapsanalysen som gjordes 1995, byggde i sin tur på sexton studier. I en av studierna trodde hälften av föräldrarna att barnen fått socker, men alla barn fick sötningsmedel.  De föräldrar som fått veta att deras barn ätit socker visade sig vara mer kontrollerande och de anmärkte på sina barn i fler fall, än andra. Föräldrarna tyckte också att barnen var mer aktiva, även att barnen faktiskt inte var lika aktiva som de barn som hade fått sötningsmedel.

Hur kommer det sig då att denna myt fortfarande lever?

Emily Sonestedt, docent i nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet, och i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad säger till forskning.se:

”Man ser att ens barn är uppspelt, man tycker att det är väldigt tydligt och drar slutsatsen att det måste vara sockret.”

Slutsatsen är att det troligen är andra företeelser, som kanske själva feststämningen, som gör barnen uppspelta på ett barnkalas. Även vuxna blir till sig i trasorna när de gör något de tycker är roligt. Supportar på en fotbollsmatch blir till exempel allt annat än lugna när deras lag gör mål. Och de har oftast inte fått i sig för mycket socker.