…vi vill lära känna er. Rohullah, Ahmad och Reza är ensamkommande flyktingbarn som varit i Sverige under ett par år. De läser kärnämnena och förstår svenska. Men har stora behov av att träna på att prata. Och de vill inget hellre än att hitta vänner bland etablerade svenskar.

Foto: Lena Ahlström

Samtliga har föräldrar som flydde från Afghanistan till Iran med sina barn. Rohulla, Ahmad och Reza var mellan fyra och sex år då. Alla tre har tagit sig till Europa med hjälp av smugglare på farliga vägar, inklusive båtfärd mellan Turkiet och Grekland i överfylld båt. Periodvis har de inte vetat i vilket land de uppehållit sig eller vart de varit på väg. Och under Ahmads resa drunknade fyra personer i Medelhavet.

Ahmad visste inte att han kommit till Sverige förrän en polis kontaktade honom när han passerade gränsen i Malmö.

Ahmad
Foto: Lena Ahlström

– Det är svårt att få kontakt med svenskar, säger Ahmad. Om jag går till fritidsgården och frågar ungdomarna där om de vill vara med och spela biljard, vill de inte. Kanske tycker de att jag pratar för dålig svenska. Nu ser jag fram emot sommaren. Kanske får jag jobba på dagis. Eventuellt kan jag också få jobba som servitör på en restaurang inne i Stockholm. Det vore bra för då kan jag träna svenska.

Ahmad är den enda av pojkarna som har fått permanent uppehållstillstånd. Han visar stolt upp sitt tillstånd och idkort och pekar på sitt personnummer, speciellt de sista fyra siffrorna.

Ahmad har ingen kontakt med sin familj. Han vet inte var de är eller hur de mår. När andra pratar om sina familjer blir saknaden extra stor.

– De andra flyktingarna på boendet är numera min familj.

Alla tre trivs på flyktingboendet. Ett 15-tal killar bor tillsammans – afghaner och somalier i en stor lägenhet i ett vanligt flerfamiljshus utanför Stockholm.

– Det känns som vi är en stor familj, säger Ahmad. Ledarna på boendet är bra, de ordnar aktiviteter som bowling, bio, frisbee och besök på olika muséer. Jag spelar också fotboll, går på gym och simmar. Numera sover jag bra på nätterna och ser fram emot att i höst få flytta till en lägenhet tillsammans med någon kompis från boendet. När jag fått betyg i kärnämnena ska jag söka in på frisörlinjen på gymnasiet.

Pojkarna har varit här i ungefär två år. De vill inget hellre än att få uppehållstillstånd och därmed lugn och ro att lära sig så mycket som möjligt.

Rohullah
Foto: Lena Ahlström

Rohullah har fått betyg i alla kärnämnena och söker nu in till flera program på gymnasiet – vård- och omsorg, bygg- och anläggning samt hantverk. På fritiden pluggar han, tränar boxning, springer, går och simmar och har ett snickarjobb på Folkets Hus. Ofta sitter han på biblioteket för att få studiero.

– Jag har en bra God man som vägleder mig och har hjälpt mig med jobbet på Folkets Hus och att söka in till kommunens sommarskola.

Rohullah har inte heller någon kontakt med sin familj som han lämnade i Iran för två år sedan. Han fyller 18 i december och vet inget om framtiden just nu.

Reza
Foto: Lena Ahlström

Reza vet inte när han fyller 18. Hans familj, som bor i Iran, har han kontakt med en gång i månaden. Reza var sex år när familjen och hans övriga släktingar flydde till Iran. I Afghanistan har han inga släktingar kvar.

– Båttransporten över Medelhavet var hemsk, säger Reza. Alla var rädda för att drunkna. Vi var 16 personen i en liten gummibåt, men alla klarade sig. Jag sover bara några få timmar varje natt och är ute och promenerar på nätterna för att lugna ner mig.

Reza trivs i skolan, men har ännu inte betyg i alla kärnämnen. Han gillar att laga mat och skulle gärna göra det på heltid för att försörja sig så småningom. Och hans trivs på boendet. Pojkarna från Afghanistan håller ihop.

– Vi spelar biljard, går till simhallen och spelar fotboll tillsammans.

Ahmad, Rohullah och Reza har alla deltagit i ett matlagningsprojekt som Kultursmakarna drev hösten 2016 med stöd av Nacka Kommun. Flera ungdomar med svenska som modersmål deltog också i projektet. I skolan och på fritiden har de ibland stött på varandra och pratat en stund. Några dagar före midsommar träffade Ahmad och Reza tre av de svensktalande ungdomar som var med i projektet. De spelade fotboll och hade kul i flera timmar. Och Ahmad, som går i samma skola som en av de svenska ungdomarna, blev hembjuden på hennes studentfest.

Ahmad kom på Monikas studentfirande. Foto: Anna Maino-Folin

– Det var jättekul att Ahmad ville komma på min studentfest. Vi har så kul när vi ses i skolan. Mina syskon och jag har träffat honom och hans kompisar många gånger på stan också. Tyvärr är vi borta länge i sommar, så det dröjer innan vi ses igen allihop, berättar Monika.

Alla tre pojkarna skulle gärna vilja ha mer kontakt med fler svenska ungdomar.  De behöver träna svenska med de som kan språket mycket mera. Prata med oss…vi vill lära känna er är deras främsta budskap.

Till hösten 2017 hoppas vi kunna dra igång ett nytt projekt där vi skapar möten mellan nya svenskar och etablerade svenskar i olika matlagningsaktiviteter.