Jag tycker om glass. Så klart. När jag var ung åt vi glass en gång i veckan och det var alltid något speciellt. Men det har gått många år sedan jag hade en riktig bra glassupplevelse. Nuförtiden är att äta glass som att titta på filmer från Netflix. Man kan göra det när som helst, men det händer sällan att något gör ett stark intryck.

Efter det att jag hade avslutat en intensivkurs i svenska i somras ville jag belöna mig själv. Jag försöker alltid spara godsakerna till några få speciella tillfällen. Jag hade sett glassbaren Stikki Nikki på flera platser i Stockholm, och en ligger på Drottningatan i närheten av mitt hotell. Efter min sista kursomgång gick jag dit och beställde en strut med två smaker, grönt te och brynt mandel. Jag satte mig på en bänk utanför butiken i solskenet.

Redan vid första tuggan kände jag att den här glassen var annorlunda. För det första var den otroligt fräsch. Det fanns ingen kemisk smak som man känna från förpackad glass. För det andra har glassen också en underbar krämig och isig balans. Smakerna var mättade men inte för starka. Dessutom fick jag en otroligt generös portion. Jag gillar konceptet lagom, men det är okej med mig när någon glömmer det då och då.

Efteråt gick jag till mitt hotell och googlade på Stikki Nikki. Butikskedjan grundades av min landsman Nicole Emsom, som kallats Stikki Nikki under hela sin barndom för sina  långa smala bens skull. Det är ett familjeföretag som började med en kiosk i centrala Stockholm 2008, och nu finns på sex platser i staden. Ingredienserna är till minst 90 procent ekologiska. All glass tillverkas på Södermalm och levereras dagsfärsk till butikerna. Jag insåg att jag aldrig tidigare ätit färsk glass. Det är en otrolig skillnad.

Nästa dag var min sista dag i Sverige för denna gången innan jag skulle åka tillbaka till USA. Jag bestämde mig för att detta också var ett speciellt tillfälle, och återvände till glassbutiken. Nu valde jag vegansk cocosglass, en lika härlig smaksensation.

Under min nästa resa på hösten då jag som vanligt bodde i Gamla stan och gick längs Stora Nygatan fick jag syn på en Stikki Niki-butik. Vad härligt! Jag bestämde mig för att skriva något om glassbaren och behövde därför förstås prova fler smaker. Att skriva en blogg betyder att man måste uppleva saker själv, eller hur.

Men då fick jag reda på något förskräckligt. Stikki Nikki-butikerna är bara öppna från april till slutet september. Undantagna är helgerna under december då speciell julglass säljs, men jag skulle inte vara i Stockholm då och hade då bara några dagar få dagar kvar i september för att göra min ”research”. Detta blev en rejäl utmaning. Det hjälpte att personalen var otroligt snäll, alltid ivrig att svara på mina frågar om glass. Butiken stängde ett par dagar senare, men jag vill gärna återvända en dag och prova flera smaker.

Florence Wetzel

Florence Wetzel bor i New Jersey, USA. Hon är författare och journalist. Som författare och recensent rör hon sig lätt mellan länderna och kan fortsätta sitt skrivande varhelst hon befinner sig. Florence blev nyfiken på Sverige när hon läst några svenska deckarförfattares böcker. Nu besöker hon Sverige flera gånger varje år. I juni 2015 gjorde Kultursmakarna en intervju med Florence. Nu medverkar hon som gästskribent. Detta är hennes elfte artikel. 

Här är hennes tidigare artiklar som gästskribent:

Hunden Arthur – Bokmässans stjärna

Stig in i en annan värld på Storkyrkobadet 

”Cozy” – inte mysigt för en amerikan

Frukosten öppnade mitt sinne

En lagom svensk smörgås

Svart kaffe hos Jan Allan

Kokta ägg på Island

Klenäter var du än kommer på Island

Wallander och jag