Pingsten kallas ibland för kyrkans födelsedag. Vid sidan av jul och påsk är pingsten den viktigaste av de kristna högtiderna och den har, liksom påsken, en bakgrund i judendomen.
Pingsten har firats som en högtid sedan 200-talet. Annandag pingst försvann som ledig dag 2005 och i stället blev nationaldagen 6 juni en röd dag i almanackan. Men i kyrkoåret är annandag pingst fortfarande en helgdag. Ordet pingst kommer från det grekiska ordet Πεντηκοστή, vilket betyder den femtionde. Den femtionde syftar på att det gått 50 dagar sedan påsk. Det var under pingsten som Jesu lärjungar började att organisera en församling. Det var också på pingstdagen som Jesu lärjungar fick den utlovade helige Ande, som Jesus lovat sända dem.
På Svenska kyrkans webbplats går det att läsa att när Jesus lämnar sina lärjungarna berättar han för dem att de inte kommer att överges. ”Gud låter sin Ande, Hjälparen med ett annat namn, vara hos dem. Det firar vi vid pingsten. Anden, Hjälparen, Guds närvaro hos människan och i skapelsen.”
”Pingsten kallas ibland för hänryckningens tid, eftersom det beskrivs att lärjungarna blev upprymda av Anden. Vid pingsttid, på våren, när björkarna böjer sig för vårvinden, ser vi effekten men inte själva vinden. På samma sätt är det med Anden. Vi ser inte Anden, men vi kan se verkningarna av den i livet.”
Den judiska veckohögtiden, eller shavuot, är från början en skördefest som firas på försommaren, sju veckor efter den judiska påsken. På samma sätt infaller den kristna pingsten sju veckor efter påsk. Pingsten har också sin bakgrund i Första Mosebok, där flera berättelser finns om människans villkor.
Källa: Svenska Kyrkan och Wikipedia
Lite tips om vad som passar vid pingst:
http://alltommat.se/pingstmeny-med-primorer/
http://www.icakuriren.se/Mat-Dryck/VarSommar/Kom-pa-pingstfest/