Den 28 maj firar Azerbajdzjan minnet av självständigheten från Ryssland 1918. Platsen där Azerbajdzjan ligger har varit bebodd sedan stenåldern och landets historia är därmed också en av världens äldsta. Redan hundratals år före vår tideräkning fanns kungariken och utvecklade samhällen i Azerbajdzjan.
Genom tiderna har Azerbajdzjan också varit föremål för många krig och konflikter, vilka slutligen utmynnade i att det dåvarande Ryska imperiet ockuperade stora delar av Azerbajdzjan under slutet av 1700-talet. Azerbajdzjan skulle förbli en del av Ryssland fram till slutet av första världskriget, då imperiet slutligen föll sönder. Freden blev dock kort och häftiga strider, främst om landets många naturtillgångar, utspelades under andra världskriget.
Efter världskrigen inlemmades Azerbajdzjan i Sovjetunionen och förblev där fram till tidigt 1990-tal då landet blev en självständig republik igen.
Strax därefter öppnade också den nya regeringen upp för import och export med väst, och landets många naturtillgångar började exploateras. Som en följd har ekonomin tagit raketfart och landets större städer utvecklas i hög takt.
Besökare från hela världen
Under kalla kriget var Azerbajdzjan inte särskilt öppet och därmed inte heller populärt som resmål, men nu när gränserna åter har öppnats lockar Azerbajdzjan besökare från hela världen.
Det olje- och gasrika Azerbajdzjan ligger i sydöstra Kaukasus, med östkust mot Kaspiska havet. Det vanligaste resmålet är huvudstaden Baku, som erbjuder flest valmöjligheter och har mest kulturella och historiska sevärdheter samlat på ett ställe.
Azerbajdzjan har runt 9, 5 miljoner invånare. Landet är officiellt en demokratisk republik, men presidenten har mycket stor makt. Valen är hårt kritiserade av internationella valobservatörer. Den politiska situationen är mycket instabil; dels på grund av konflikten med Armenien angående området Nagorno-Karabach, dels på grund av inrikes stridigheter mellan olika politiska grupper.
Fler azerier i Iran än i Azerbajdzjan
Majoritetsbefolkningen i Azerbajdzjan kallas azerier, azerbajdzjaner eller azerbajdzjanturkar. De är ett turkisktalande folk av blandat ursprung. Azeriernas historiska bosättningsområde sträcker sig långt in i nordvästra Iran, nästan ända fram till huvudstaden Teheran, men den azeriska centralorten i Iran är staden Tabriz. Det bor många fler azerier – kanske 20 miljoner – i Iran än i det självständiga Azerbajdzjan.
Från att ha varit fattigt och nergånget utvecklades Azerbajdzjan på 1990-talet genom utländska bolags exploatering av landets olja och naturgas. Beroendet av oljeexporten har dock gjort ekonomin känslig för svängningar i oljepriset. Det ekonomiska systemet präglas samtidigt av korruption och brist på insyn.
Azerbajdzjan är naturskönt, men få turister finner vägen dit. Längs kusten mot Kaspiska havet finns numera fritidshus, turistanläggningar och campingplatser, men de används mest av nyrika azerier.
På azerisk mark skapades mellan 1000-talet och 1200-talet litterära klassiker på persiska, som Astronomi av Abul Hasan Shirvani och den romantiska verssamlingen Kamseh av Nizami Gəncəvi. Även azeriskan blev ett viktigt litteraturspråk under närmast följande århundraden, innan språket fick konkurrens från den osmanska turkiskan.
En typisk maträtt i Azerbajdzjan är Dushbara. Här är receptet ifall du vill pröva.
Vill du läsa mer om Azerbajdzjan, gå till denna sida på Utrikespolitiska institutets Landguiden:
Källor:
azerbajdzjan.com
Utrikespolitiska institutet