Om vi hade levt för drygt 2 000 år sedan och innan dess på romartiden hade vi firat nyår till 1 mars. Då var nämligen mars årets första månad. Så var det till år 49 fvt (före vår tideräkning) då den romerske kejsaren Julius Cesars kalender infördes och nyårsdagen blev den 1 januari. Varifrån kommer alla våra månaders namn – jo, också från romartiden.

Den romerska tideräkningen och hur året delades in i tio månader har rötter minst 2 500 år bakåt i tiden. Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Då var 1 mars nyårsdagen.

På romartiden var mars månad helgad åt krigsguden Mars. När det nya året började tillträdde konsulerna sina poster. Konsuler var de som hade den högsta verkställande makten i romarriket. När de börjat sina jobb började de planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för sent för den sortens planering. Resultatet blev att man flyttade konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 fvt bestämdes att konsulerna skulle tillträda 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar omkring 49 fvt blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Så att just 1 januari är nyårsdag för oss är en rest från Romarrikets dagar.

Även månadernas namn kommer från romartiden:
Martius – Mars var årets första månad och helgad åt romarnas krigsgud Mars. Det fanns ett offeraltare på Campus Martius – Marsfältet – där man offrade djur till honom varje år under denna tid för att få tur i de krig som skulle komma under året.
Aprilis – April har fått sitt namn efter två tänkbara ord. Antingen ordet ”apricus”, som betyder ’solig’. Eller ordet ”aperire”, som betyder ’öppna’ (till exempel blom- och bladknoppar som slår ut). Aprilis var tillägnad kärlekens och skönhetens gudinna Venus.
Maius – Maj har fått sitt namn efter den romerska gudinnan för marken och växterna Maia. När växtlighet och jordbruk tog fart på vårkanten, offrade man till henne för att få en god skörd.
Iunius – Juni är gudinnan Junos månad. Himladrottningen Juno var Saturnus dotter och Jupiters maka. Hon fick ge namn åt månaden juni.
Quintilis, hette den femte månaden som längre fram fick namnet Juli efter Julius Caesar som var född denna månad.
Sextilis, hette den sjätte månaden, men fick med tiden namnet Augusti efter den förste romerske kejsaren Augustus. Namnet kommer från ordet ”augere” (från latinska för öka) och översätts vanligen ’den lysande’ eller ’den upphöjde’.
September är månad nummer sju, ”septem” är latin och betyder ’sjunde’.
Oktober är månad nummer åtta, ”octo” är latin och betyder ’åtta’.
November är månad nummer nio, ”novem” är latin och betyder ’nionde’.
December är månad nummer tio, ”decem” är latin och betyder ’tionde’.

Sedan var det slut på månader med namn samtidigt som den kalla årstiden tog vid och bland annat jordbruket låg nere. Det var en ”dötid” och perioden hade inget namn. Men att ha endast tio månader med totalt 304 dagar innebar att året blev 61 dagar för kort.

För att få ordning på det lades månaderna januari och februari till i slutet av kalendern. Det lär ha varit kung Numa Pompilius som omkring år 713 fvt lade till de två månaderna. Numa Pompilius är en möjligtvis verklig person som enligt traditionen var Kungariket Roms andre kung (715 f.Kr.–672 f.Kr.). Eventuella historiska fakta är dock förvrängda av de legender och berättelser som omger honom.

Ianuarius – Januari är guden Janus månad, en gud med två ansikten. Ett som ser framåt (framtiden) och ett som ser bakåt (historien). Guden Janus hade ett tempel i Rom som bestod nästan enbart av två dörrar. När romarna förde krig stod de öppna; i fredstid var de stängda – vilket lär ha skett vid endast tre kortvariga perioder under Roms historia.

Februarius – Februari blev årets sista månad. Namnet kan komma från ordet ”februare”, som betyder ’anordnande av reningsoffer’. Kanske var februari ett slags reningsmånad inför det nya året. En annan möjlighet är att namnet hänger samman med hur festen Lupercalia firades den 15 februari – en fest för att förbättra fruktsamheten (barnafödandet). Faunus var skogs- och fruktbarhetens gud på romartiden. Även det kan vara en koppling. Under den festen sprang några unga män omkring och snärtade till unga flickor med strimlor skurna ur offerdjurens skinn – för att göra dem mera fruktsamma. Strimlorna kallades ”februa”.

Att februari är den månad som fått en extra dag under skottår är helt logiskt om man tänker på att det är lättast att lägga till en extra dag i slutet av årets sista månad. Då behöver man inte göra om hela kalendern. Det var Julius Caesar som lät skjuta in en skottdag vart fjärde år.

Källor:
http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/vara-manaders-namn-kommer-fran-rom
https://hogtider.wordpress.com/2010/12/26/varfor-ar-nyar-1-januari/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Romerska_kalendern
https://global.britannica.com/topic/Faunus