Sverige är helt beroende av andra för sin livsmedelsförsörjning. Förr hade vi beredskapslager, men det anses vara för dyrt. Istället behöver vi tänka nytt som att skaffa oss en bra infrastruktur, ändra våra matvanor och ha tåliga grödor.

Vad ska vi ha till middag idag? Det är den ständiga frågan som bollas i svenska familjer. Livsmedelsbutikerna dignar av utbud från hela världen, ändå verkar fantasin vara en evig bristvara. Få är vi som funderar på hur den mat som vi ställer på bordet faktiskt produceras eller hur den hamnar i butiken. Vi förväntar oss att finna allt vi behöver i butiken. Men vad händer om det blir kris och hyllorna gapar tomma. Visserligen har prepperkulturen fått fler anhängare, men de flesta av oss har inte lagt ner mycket tankekraft på kristider.

Någon slags plan behöver Sverige naturligtvis ha om det blir en kris. Sverige är nämligen Europas mest importberoende livsmedelsland. Vi producerar visserligen mycket morötter, potatis, ägg, sädesslag och mjölk, men övrigt måste vi köpa. Förr hade vi beredskapslager för att klara svåra tider. Men den lösningen är för dyr, enligt Cecilia Tullberg, forskare i bioteknik vid LTH, Lunds universitet. Lager behöver ständigt uppdateras och underhållas. Istället behöver vi ha flera lösningar och föreslår en rad åtgärder.

Vi måste till exempel ha en infrastruktur som fungerar i tider av kris. Blir det strömavbrott får vi inget dricksvatten. Vi måste också få bättre matvanor. Växtbaserade livsmedel är generellt mer resurssnåla. Hela råvaran ska tas om hand. Globalt räknar man att en tredjedel av maten som produceras till människor går till spillo.

– Effektivare användning av våra begränsade resurser behövs inte bara vid en krigssituation, utan också för att klara klimatomställningen och en växande befolkning. Frågorna är intimt sammankopplade, säger Cecilia Tullberg i en artikel utgiven av Lunds Universitet.

Andra åtgärder är:
– Närodlat och tåligare grödor,
– Handelsavtal viktigare än självförsörjning,
– Mer eget utsäde och gödsel behövs,
– Innovativa livsmedel,
– Drönare och biosensorer. 

I våras kom en statlig utredningen ”Livsmedelsberedskap för en ny tid”. Nästa steg är enligt Cecilia Tullberg att definiera konkret vad som behöver göras framåt. Samarbete mellan olika samhällsaktörer blir viktigt för att tillsammans definiera hur målen ska nås.