Den 22 mars är det den internationella vattendagen. Inför den dagen lyfter Kultursmakarna nu två intressanta forskningsstudier. Den första handlar om huruvida mer vätska under vintern skulle kunna förebygga vissa sjukdomar. Den andra tar upp ämnet att förändrad vattentillgång i torra områden kan ha negativa effekter.
Livgivande vatten. Foto Caroline Maino
Risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och havandeskapsförgiftning är omkring 20 procent högre under vintern, än under den övriga tiden på året. Just nu undersöker forskare vid Lunds universitet om vätskebrist skulle kunna vara förklaringen till att fler blir sjuka på vintern och om dessa sjukdomar skulle kunna förebyggas genom att de i riskzon dricker mer vatten.
När kroppen måste spara vätska frigörs ett hormon, vasopressin. Höga halter av detta hormon, innebär en ökad risk för att drabbas av ett ”metabola syndromet”, vilket i sin tur kan öka risken för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Det finns också ett samband mellan höga nivåer av vasopressin och havandeskapsförgiftning. Forskarna ska nu under ett år följa ett antal personer, där en del av dessa kommer att dricka 1,5 liter vatten extra per dag under perioden, medan den andra delen av gruppen dricker som vanligt.
När det gäller eventuella hälsofördelarna med att dricka mer vatten gäller detta bara i det fall där personen får i sig för lite vätska. Om en person redan dricker tillräckligt innebär det sannolikt ingen skillnad för vasopressin-nivåerna att dricka ännu mer, menar forskarna.[1]
Nytt sätt att hantera torka kan ge problem
Afrika söder om Sahara drabbas ofta av perioder av torka, vilket leder till vattenbrist, hungersnöd och migration. I områdena lever framför allt nomadiserande boskapsskötare. För att hantera de regnfattiga perioder har boskapsskötarna i alla tider flyttat sina hjordar till andra områden, där djuren kan överleva, en strategi som används av många runt om i världen. På senare år har dock områdena fått en bättre vatteninfrastruktur, det vill säga man har borrat djupa brunnar och borrhål för att få tillgång till vatten.
Uppsala universitet, har nu tillsammans med andra, undersökt hur den nya infrastrukturen påverkar de nomadiserande samhällena. Undersökningen visar att när vattentillgången på en plats blir bättre växer behovet av vatten ännu mer. Alla, det vill säga både människor och djur, får ett större behov av vatten och djuren av bete. Forskarna menar att det finns risker att vattenbristen bli ett ännu större problem för boskapsskötarna om de bosätter sig mer permanent på en plats. Giuliano di Baldassarre professor i miljöanalys vid Uppsala universitet, säger i ett pressmeddelande:
”Vår studie visar att de insatser som enbart går ut på att öka vattenförsörjningen, utan någon effektiv styrning, riskerar att hota de nomadiserande samhällenas motståndskraft mot torka och klimatförändringar, och detta i ett läge när torkan förväntas öka i många regioner under de kommande decennierna.”
Läs mer om studien här: Over-reliance on water infrastructure can hinder climate resilience in pastoral drylands. Nature Climate Change, doi: 10.1038/s41558-024-01929-z, https://www.nature.com/articles/s41558-024-01929-z
Läs mer om vattendagen här:
http://kultursmakarna.se/2021/03/21/fira-vattendagen-med-bal-och-omtanke/
[1] forskning.se Några extra glas vatten per dag kan göra skillnad