Det är tre gånger vanligare bland barn med autismspektrumstörning att ha extremt BMI, både högt och lågt, än hos jämnåriga utan sådana problem. Eftersom både allvarlig övervikt och allvarlig undervikt är en riskfaktor för sämre hälsa anser Göteborgsforskarna att barn- och skolhälsovården bör öka uppmärksamheten på vikten hos denna grupp av barn.

Tidigare studier har visat att barn med neuropsykiatriska funktionshinder, såsom attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD) och autismspektrumstörningar, har en ökad risk att utveckla extrem över-, respektive undervikt. Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu studerat extrem hög respektive extremt låg BMI hos barn med ADHD och/eller autismspektrumstörning.

Resultaten visar att bland barn som inte har dessa psykiatriska störningar följde BMI-fördelningen den normala distributionen: mellan 10 och 15 procent hade extremt låg BMI, lika stor andel hade extremt högt BMI, medan majoriteten (70-80 procent) hade en BMI i normalzonen för åldern. Samma normala fördelning sågs hos barn diagnostiserade med ADHD. I gruppen av barn som hade en konstaterad autismspektrumstörning (med eller utan samtidig ADHD) hade dock tre gånger så många barn extremt högt BMI och dubbelt så många ett extremt lågt BMI jämfört med barn utan dessa diagnoser.

– En närmare analys visade att det hos barn med autismspektrumstörning fanns en särskilt stark koppling mellan extremt BMI och det oflexibla, repetitiva beteende som är vanligt hos barn med diagnosen, säger Nóra Kerekes, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.