Om någon dag ska jag inviga den, min nya chanukaljusstake. Den har stått på vänt i klädkammaren sedan i januari, men snart ska den fram.
I år börjar nämligen den judiska högtiden Chanuka redan 28 november och pågår sedan i åtta dagar. Första dagen tänder man ett ljus, andra dagen två, tredje dagen tre och så vidare ända tills alla åtta ljusen är tända.
Det är en mäktig känsla att se alla nio ljusen brinna. Ja nio ljus, för ljusen tänds med ett hjälpljus som ofta sitter lite för sig själv på staken och markerar att det har en annan roll än de övriga ljusen.
Chanuka, eller Tempelinvigningsfesten som den kallas på svenska, firas till minne av att mackabéerna återerövrade templet i Jerusalem år 165 fvt (före vår tidräkning). Av de saker som var intakta i templet fanns den oljelampan som alltid ska brinna i ett tempel.
Det fanns visserligen olja för en enda dag kvar i lampan, men det skulle ta åtta dagar att hämta ny olja. Och det var då undret skedde, den lilla mängd olja som fanns kvar räckte tills påfyllningen kom.
Chanuka är den yngsta av de judiska högtiderna och en glädjefest. Man tänder ljusen i den speciella ljusstaken, ställer den gärna i ett fönster så att andra kan se att man firar Chanuka, äter gärna mat friterad i olja, till exempel rårakor och munkar. Och så sjunger man sånger och spelar spel. En glad och behaglig högtid med andra ord.
Under Chanuka spelas också ett spel snurra, en så kallad dreidl (jiddisch) eller sevivon (hebreiska), med insatser av till exempel russin eller mandlar. Snurrans sidor är markerade med fyra hebreiska bokstäver N (nun), G (gimmel), H (hey) och S (shin). Man turas om att snurra och får delar ur potten beroende på vilken sida av snurran som är uppåt. N innebär att spelaren inte får något från potten, G att spelaren får hela potten, H betyder halva potten och S att spelaren i stället får satsa till potten. Vinner gör den som får mest eller när alla mandlar eller russin är uppätna.
Eftersom Chanuka infaller ungefär samtidigt med den kristna julen, har många judiska familjer både i Sverige och i andra länder, också traditionen att ge presenter till varandra, kanske framför allt till barnen. Jag som är född och uppvuxen i Ungern har aldrig riktigt förlikat mig med denna sedvänja. Kanske beror det på att man i Ungern ger presenter till barnen på St Nikolaus dag den 6 december och inte på julafton eller juldagen. Och då fick också vi judiska barn presenter.
Så länge någon av mina föräldrar var i livet firade jag och min familj Chanuka hos dom. Sedan tog jag över firandet och ljusstaken. En liten ljusstake i brons, köpt i Jerusalem, och med plats för små tunna ljus typ tårtljus. Det är bara det att ljusen står så nära varandra att de smälter och brinner ner på en halvtimme eller så. Och trots att det är över 30 år sedan jag fick ljusstaken har det inte blivit av att jag köpt en ny. Ända tills i januari i år då jag klev in i en av de många butikerna med judiska attiraljer som man kan hitta i Los Angeles. Och där var den, en ståtlig ljusstake i tenn, lite sirlig och med plats för rediga ljus, typ julgransljus.
Nu gäller det bara att hitta 44 vita julgransljus, så många ljus går det åt under de åtta dagarna helgen varar. För levande ljus till julgranar lär vara på utgående…
Gästbloggare: Judit Lukacs
1 comment for “Dags för nya ljus efter 30 år”