“Flerspråkighet stöds retoriskt, men i praktiken under villkoret att den främjar integrationsmål och svensk språkutveckling.”
Det säger Maria Papakosma doktorand vid Umeås Universitet som undersökt vad mångfald betyder i svensk förskola.
När jag växte upp på 1970-talet väckte flerspråkighet beundran, det var en dörröppnare till en annan värld och kunde ge fördjupad förståelse åt oss som lever i ett litet språkområde.
Därför kämpade vi alla på med omöjliga glosor och krångliga verb, även om det var så tråkigt. Men långt därframme väntade något värdefullt. Inställningen att språk är rikedom har jag mött i många sammanhang, ju fler språk du behärskar desto rikare är du.
I Sverige verkar vi inte längre uppskatta denna skatt. Numera tycker vi att det räcker med engelskan utöver svenskan. Nu är dock frågan om vi ens behärskar vårt eget språk längre. Ett språk som sägs vara nyckeln in i samhället. Jag är verkligen ingen språkpolis och svengelskan har urholkat min svenska. Men till och med jag reagerar på hur vi misshandlar vårt språk, särskilt bland dem som säger sig just värna språket. Nej ”lök på laxen” betyder inte att något blir extra bra, utan något som är dåligt blir ännu sämre. Orden ni söker är ”grädde på moset”.
Den rikedom, vår språkliga mångfald som många har med sig gratis och som skulle kunna vara en av våra naturtillgångar, lite som vårt musikunder, verkar heller inte uppskattas. Det har Doktorand Maria Papakosma vid Umeå universitet sett när hon undersökte hur mångfalden ser ut i svenska förskolor. Hon menar att flerspråkigheten är villkorad: “flerspråkighet stöds retoriskt, men i praktiken under villkoret att den främjar integrationsmål och svensk språkutveckling”.
I policydiskursen framställs flerspråkighet ofta som något positivt, enligt Maria Papakosma. Trots det blir stödet för flerspråkiga barn ofta beroende av hur snabbt de lär sig svenska. Det skapar dubbla förväntningar och visar hur komplext flerspråkighet är i praktiken.
Genom förskolerektorernas berättelser visar studien hur lokala aktörer ständigt måste navigera mellan olika begränsningar.
Sveriges ökade kulturella och språkliga mångfald gör det viktigt att förstå hur policy fungerar i praktiken. Forskningen bidrar till debatter om integration, språkutveckling och barns deltagande. Resultaten visar att jämlikhet kräver långsiktiga och samordnade insatser som tar hänsyn till lokala förutsättningar och sträcker sig bortom språkfrågan.
– Forskningen visar att mångfalds- och likvärdighetsfrågor i förskolan inte kan lösas med enkla lösningar. Det krävs en helhetssyn som tar hänsyn till hur olika faktorer samverkar, avslutar Maria Papakosma.
Här kan du läsa hela studien: