Högtider, Kultur, mat & historia

Granna Anna mä kanna

by  •  • 1 Comment

När Jesus mormor har namnsdag är det 15 dagar kvar till jul och dags att lägga lutfisken i blöt och prova julölet – eller börja brygga det. Då är det den 9 december och Annadagen.
1500-talsmålning av Jesusbarnet med mormor Anna till vänster och mamma Maria till höger.

1500-talsmålning av Jesusbarnet med mormor Anna till vänster och mamma Maria till höger.

Namnet Anna är en grekisk form av hebreiskans channā som betyder ”nåd”. I flera språk finns ordet med betydelsen ”mamma”. Den heliga Anna var mamma till jungfru Maria – Jesus mamma enligt Bibeln.

Julölet kunde smakas
I det gamla bondesamhället var Annadagen en viktig hållpunkt för olika julförberedelser. Det talades om ”Anna med kanna” och då syftade man på julölet. Kring ölbryggningen fanns olika traditioner. I vissa delar av landet skulle julbrygden påbörjas denna dag. I andra delar skulle bryggningen ha kommit så pass långt att ölet gick att smaka av.

Nordiska museet berättar att en man som var född 1860 i Bohuslän sa så här om Anna-dagen:
’Anna den granna
som kommer med kanna.’
Ty nu skulle julölet vara färdigbryggt. Då skulle man bjuda grannar och släktingar till sig för att dessa skulle få avsmaka det goda ölet.”

En kvinna från Västergötland som var född 1871 sa: ”Julbrygden tog sin början på Annadagen. Det var ’Anna mä kanna’.”

Lutfisk i Mollösund Foto: Caroline Maino

Lutfisk i Mollösund
Foto: Caroline Maino

Fisken ska lutas
Att lutfisken – den torkade fisken – skulle läggas i blöt denna dag var det dock ingen tvekan om, annars skulle den inte bli färdig lagom till jul. Att ”luta fisken” är en ganska omständlig procedur i flera steg. Den papperstorra fisken läggs i blöt i en basisk lösning – lut, och vattnas sedan ur, allt för att den ska bli mjälla vita bitar. Även släckt kalk och soda ingår i proceduren.  Avvägningen vid lutning och urvattning är viktig för att fisken ska få en bra konsistens. I Sverige är långa den vanligaste lutfisken.
Sättet att bereda lutfisken tros härstamma från Nederländerna och norra Tyskland och är känd sedan senmedeltiden.  Idag lever traditionen endast kvar i Norge (lutefisk), Sverige och Finland (finska: lipeäkala) och tillhör i de här länderna jultraditionerna.
Ett gammalt talesätt säger:
”Tre dar i vatten, tre dar i lut, tre dar i lutvatten och sen vattnar man ut.”
Mat för fastan
Varför äter vi lutfisk till jul då? Det är en rest från den tid då Sverige var katolskt och man fastade inför jul. Kött var då förbjudet, men fisk kunde man äta – därför blev lutad fisk populärt (dock inte enbart till jul).
När Sverige blev kristet och katolskt följde en rad traditioner och helgdagar som svenskarna inte firat tidigare – bland annat fastan inför påsk och fastan inför jul. Exakt när fastan inför jul började varierar – vissa säger advent medan andra säger lucia. I vilket fall som helst var dagarna och veckorna innan jul en tid då kött inte var tillåtet att äta.

Däremot gick det bra att äta fisk. Under årets kalla månader var det dock svårt att fånga färsk fisk på grund av isarna. Istället fick befolkningen nöja sig med insaltad eller torkad fisk och eftersom saltet var dyrt var det snarast den torkade varianten som dominerade.

Lutfisken har en egen dag – som infaller fredagen före Alla helgons dag. Lutfisk är svensk husmanskost och traditionell svensk festmat, höst, vinter och vår under många hundra år och – naturligtvis – ett måste på många julbord. Lutfisk är dessutom mager och nyttig mat, rik på mineraler och spårämnen som D-vitaminer, selen och jod. Här förmedlar vi ett recept på Lutfisk med souvas, trattkantareller och puré på mandelpotatis och jordärtskockor .

1 comment for “Granna Anna mä kanna”

  1. Pingback: Lutfisk – traditionell mat i juletid | Kulturminnet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *