Forböndernas första etapp från Klövsjö till Vemdalen
Foto: Vemdalen by
I Klövsjö startar varje år ett antal hästekipage som färdas mot Röros marknad i Norge som är slutdestination. Forböndernas resa är en efterlängtad årlig tradition som samlar på sig nya ekipage och åskådare längs vägen till Röros.
1981 gjordes en resa med häst och släde från Klövsjö i södra Jämtland, genom Härjedalen till Röros marknad. Detta gjordes som en enskild händelse, ett upprepande av det som skett historiskt sedan Röros fick järnväg runt år 1850-60. Då for sydjämtar, hälsingar och härjedalingar för att byta varor. Röros hade då kontakt via järnväg med Trondheim och havet, det vill säga den ”stora världen”.
Sedan har det rullat på och ett flertal ”körarlag” har hakat på idén och utvecklat den. När hästekipage kör in i Röros kan de nu vara uppåt 100 ekipage. Marknaden i Rörås som på 1980-talet hade en vikande trend kan idag få 10 000 besökare. Rutten dit är alltid densamma, från Klövsjö i Jämtland via Vemdalen, Hedeviken, Hade, Långa, Ljusnedal, Funäsdalen, Tänndalen i Härjedalen, Vauldalen, Billehaugen till Röros i Norge.
Forbönderna anländer till hembygdsgården i Vemdalen
Foto: Vemdalen by
Till klockornas klang kunde vi som samlats i Vemdalen höra att forbönderna var på väg. De startade tidigt innan solen gick upp. Längs vägen i byn och på hembygdsgården väntade människor som hälsade trötta hästar och körlag väkomna.
Det var en mäktig syn när ekipagen kom i nysnön. Rena julkortet menade många tillresta som hade fullt upp med att fånga hästar och forbönder på bild.
Sedan bjöds det hö och vatten till hästarna och kaffe med smörgås till de tvåbenta.
Foto: Lena Ahlström
Marknaden i Röros startar alltid näst sista tisdagen i februari och pågår i fem dagar. Marknaden firar 161-årsjubileum i år och räknar med runt 250 utställare och 75 000 besökare under de fem dagar som marknaden pågår.
Forkörare var oftast bönder som drygade ut sin försörjning med att mot betalning utföra olika körsysslor. Eftersom de körde foror kallades de för forbönder. Forkörning var vanligt förekommande förr i tiden och sprungen ur bondekulturen.
Eftersom det inte fanns något utbrett vägnät i inlandet blev vintern den naturliga frakttiden, då man även var befriad från sommarens alla sysslor. Sjöar och myrmarker frös också till is vilket underlättade färderna. Det förekom även forkörning på sommaren men i mycket mindre omfattning och det fanns särskilda färdstugor längs sträckorna. Efter järnvägens ankomst till området försvann det mesta av forbondekulturen.
Forbondetraditionen har återupptagits på flera platser i Sverige och Norge.
Läs mer om forbondernas resa här!