”Cozy” – inte mysigt för en amerikan

Den engelska motsvarigheten till ”mysigt” lyder ”cozy”, men vi amerikaner använder inte ordet som ni svenskar.

Det finns tre huvudsakliga sätt att använda ordet cozy på engelska:

  1. Om en mäklare försöker sälja en lägenhet som är liten kan hen beskriva den som ”cozy”. Det är alltid ett dåligt tecken.
  2. Deckare som inte är så blodiga och utspelar sig i någon charmig by kan kallas för ”cozy”. Agatha Christies Miss Marple-böcker är klassiska ”cozies”.
  3. Om man har det skönt och bekvämt så kan man kalla det cozy, till exempel om man sitter i en mjuk fåtölj.

Tredje exemplet är närmast det svenska ordet mysigt. Men med tiden har jag förstått att mysigt på svenska betyder mycket mer än att ha det bekvämt. Mysfaktorn är snarare något man kan känna inombords.

9D751197-7F06-41FD-8E0E-0ACCE88B81B6

Hedda, Annika och Edvin i förgrunden, Florence bakom Foto: Selfie

Ett klassiskt exempel kommer från min vän Annika. Nyligen kom hon på besök till New York med sina tonåringar Hedda och Edvin. I fyra dagar gjorde vi allt möjligt. Vi åkte tunnelbana och promenerade genom hela stan, från Toms Restaurant i Uptown till Chinatown i Downtown. Vi såg Fantomen på Operan, beundrade Van Goghs tavla Starry Night, åt på roliga restauranger som Hooters och Ninja New York, och finare platser som Salt. Vi besökte Empire State Building, Tiffany & Co., Central Park… Lite smått och gott. Och shoppade så klart!

Nästa gång jag såg Annika pratade vi om vår resa. Annika sa, ”Ja, det var väldigt mysigt.”

En amerikan skulle aldrig använda ordet cozy för att beskriva en resa till New York. Det är för bullrigt, för mycket folk på gatorna, intrycksflödet är för stort. Hennes sätt att uttrycka sig fick mig att undra, men till sist trillade poletten ner. Hon syftade på upplevelsen som vi som grupp hade när vi åkte runt på stan. Även om det yttre faktorerna var lite hektiska så var vi varma inombords. Vi hade det faktiskt riktigt mysigt.

Ett annat exempel upplevde jag i Kiruna. Jag hade läst Åsa Larssons deckare, vars böcker utspelar sig i Norrland, och ville åka dit. En kväll tog jag en tur med hundspann. Det var hemskt kallt då vi åkte igenom den samiska skogen i månskenet, och man kände lukten av hundbajs från våra driftiga hundar. Hundarna rusade fram i ett otroligt högt tempo, och vi fick hålla hårt i släden för att inte ramla av. Jag måste medge att jag var lite ängslig under hela turen. Mitt under turen tog vi en paus vid en lappkåta. Vi satte oss ner på några ojämna trästumpar och drack lite kaffe. Deltagarna i gruppen kom från många olika länder och vi pratade lite engelska, lite svenska och lite skandinaviska. Snart gick vi ut i kylan, där hundarna stod och väntade på oss.

Åter tillbaka på hotellrummet var jag jättenöjd. Trots frusna tår, omak och bajslukt var hela upplevelsen väldigt mysig.

Jag kan inte påstå att jag fullständigt förstår mysfaktorn. Men jag vet att den kan komma till uttryck i olika situationer, inte bara när man sitter i en mjuk fåtölj i en för liten lägenhet och läser Agatha Christie. Om man har ett öppet sinne kan man se mysfaktorn överallt. Det är som min hjältinna Pippi Långstrump påstod: ”Bara hjärtat är varmt och pickar som det ska, så fryser man inte.”

PS. Stort tack till min svensklärare Lukas Bergman Häusler, som hjälpte mig med att finslipa min svenska.

Florence Wetzel

Florence Wetzel Foto: Flora Sugarman

Florence Wetzel
Foto: Flora Sugarman

Florence Wetzel bor i New Jersey, USA. Hon är författare och journalist. Som författare och recensent rör hon sig lätt mellan länderna och kan fortsätta sitt skrivande varhelst hon befinner sig. Florence blev nyfiken på Sverige när hon läst några svenska deckarförfattares böcker. Nu besöker hon Sverige flera gånger varje år. I juni 2015 gjorde Kultursmakarna en intervju med Florence. Nu medverkar hon som gästskribent. Detta är hennes sjunde artikel. 

Här är hennes tidigare artiklar som gästskribent: 
Frukosten öppnade mitt sinne
En lagom svensk smörgås
Svart kaffe hos Jan Allan
Kokta ägg på Island
Klenäter var du än kommer på Island
Wallander och jag

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *