Utan gemensamma måltider inga Nobelpris

Måltiden är en kreativ mötesplats. Det har många Nobelpristagare vittnat om. Även Alfred Nobel själv – som hade dålig mage – tyckte trots det om att bjuda på middagar och de kreativa samtal som fördes runt bordet.
– Han hade säkert kunnat trivas vid bordet på dagens nobelfest, säger Gustav Källstrand, kulturhistoriker och försteintendent på Nobelmuseet.

Gustav Källstrand på Nobelmuseum. Foto: Nobelmuseum

Gustav Källstrand på Nobelmuseum.
Foto: Nobelmuseum

Nobelbanketten har i alla tider varit något speciellt. I samband med att Nobelpriset delades ut för första gången, 1901, hölls den första Nobelmiddagen. I början åts många tunga rätter – en kvarleva från slutet av 1800-talet då det var kutym att äta mycket när det var fest. Efter andra världskriget minskade antalet rätter till tre, en ordning som bestått ända sedan dess.

Fram till 1970-talet var nobelfesterna en trevlig tillställning, från 1970-talet har det blivit mer av skådespel och evenemang. Menyerna är genomtänkta och ska även marknadsföra Sverige och svensk mat.

– Nobelfesten har två funktioner – den ena är att fira pristagarna. Den andra är att låta människor träffas så att kreativiteten främjas, säger Gustav Källstrand.

Alfred Nobel Foto: Nobelmuseet

Alfred Nobel
Foto: Nobelmuseet

Många Nobelpristagare har lyft fram måltidens betydelse för forskningen berättar han vidare. Måltider är bra tillfällen att föra ut sina idéer och höra andras åsikter. De är helt enkelt kreativa mötesplatser.

– Bengt Samuelsson, som fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982 har sagt att ”utan middagar hade jag aldrig fått Nobelpriset”.

På amerikanska Bell Labs, har en rad revolutionerande teknologier som bland annat radioastronomi, transistorer, informationsteorin och laser utvecklats. Mellan 1937 och 2014 tilldelades medarbetare på Bell Labs åtta Nobelpris, förutom en rad andra utmärkelser och patent. På 1960-talet gjordes en studie i kreativitet på företaget.

– En advokat på patentavdelningen där fann att alla var väldigt olika som personer. Men det fanns en gemensam nämnare – alla åt lunch med Harry Nyquist.

Harry Nyquist. Foto från Wikipedia

Harry Nyquist.
Foto från Wikipedia

– Harry Nyquist var väldigt duktig på att skapa bra och kreativa klimat. Han uppmuntrade kollegor att forska vidare. Han ställde frågor som ledde dem vidare, berättar Gustav Källstrand.

Harry Nyquist föddes 7 februari 1889 i Nilsby i Värmland och utvandrade som 18-åring till USA där han blev en framgångsrik matematiker. I många år arbetade han på just Bell Labs, och fortsatte även tillbringa mycket tid där efter pensioneringen 1954. Han dog 87 år gammal, 1976 i Texas.
Nobelmiddagen den 10 december får mycket uppmärksamhet. Ofta fokuseras på vett & etikett och finessen med den goda maten. I år, 2015, är det kocken Sayan Isaksson som till vardags driver stjärnkrogen Esperanto och konditorn Daniel Roos som är ansvariga för Nobelmenyn.

Till vardags lagar Sayan isaksson mat till cirka 30 gäster per kväll. Nobelbanketten har 1350. Storleken på festen har också varit den största begränsningen när han har skapat menyn.

– Samtidigt är begränsningarna ofta en fördel, eftersom de tvingar en att tänka om och det föder kreativitet, säger han till SvD.

Nobelbankett i Stockholms Stadshus, Blå hallen. Foto Nobelmuseet

Nobelbankett i Stockholms Stadshus, Blå hallen.
Foto Nobelmuseet

Kanske skulle den passa även Alfred Nobel även om han hade rykte om sig att vara en ensamvarg och en grinig natur. Men vem blir inte grinig om magen ständigt är i olag? Hur som helst skulle dagens mat alla gånger ha passat honom bättre än den tunga mat som var vanlig när han levde.

– Han skulle nog ha kunnat trivas på dagens Nobelfest. Han hade säkert kunnat äta lite och njuta av de kreativa samtalen, tror Gustav Källstrand.

Alfred Nobel tyckte om att bjuda på middagar. Han åt själv inte så mycket – det han framför allt uppskattade var samtalen och en god kopp te. Och kanske ett gott vin.

Alfred Nobels väska - med fack för vinflaskor. Foto: Nobelmuseum

Alfred Nobels väska – med fack för vinflaskor.
Foto: Nobelmuseum

– På Nobelmuseet finns en väska med fack för flaskor. Man kunde kanske tro att det skulle vara medicinflaskor eller flaskor med innehåll för experiment av någon sort. Men där hade han med sig lite goda viner att förgylla resorna med, berättar Gustav Källstrand.
– Han var nog en man som förstod att uppskatta livets goda, konstaterar han.

Läs gärna mer om Nobelbankettens historia här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *