Att trumma är en traditionellt manlig sysselsättning i Tanzania, men Dorothy lärde sig ändå trumma för att göra sin mamma glad
Foto: Lena Ahlström
Den 26 april 1964 förenades Tanganyika med ögruppen Zanzibar och dagen kallas därför Unionsdagen. Men Dorothy Luambano Borgå som bott i Sverige sedan 1970-talet kan inte påminna sig att man brukar fira denna dag. Självständighetsdagen* är ju den 9 december. Det var då Storbritannien släppte taget om Tanganyika där Dorothy växte upp. När även Zanzibar blev självständigt 1964 förenades de båda länderna under namnet Tanzania.
Böndernas dag den 7 juli då bönderna tackar för vad jorden har gett är en annan viktig dag, liksom Juldagen. Högtiderna i Tanzania firas vanligen med parader, dans och andra gatuevenemang. Familjerna träffas, äter massor av mat, spelar och sjunger.
– Då låtsas jag att jag är i Tanzania. Jag klär mig i traditionella färgglada kläder, äter maträtter jag vuxit upp med, till exempel Pilau med Ugali och Chapati, och ringer till mina systrar i Tanzania och frågar vad de har för sig, säger Dorothy.
På 1970-talet lärde Dorothy känna en svensk familj som arbetade för SIDA. Av den blev hon erbjuden att undervisa volontärer i Swahili under ett par månader. Dorothy blev också god vän med en av sina elever, en svensk läkare. När han efter fem år skulle återvända till Sverige frågade han om Dorothy var intresserad av att besöka honom i Sverige.
– Vi var fortfarande bara vänner när jag på en Tur-och-retur-biljett åkte till Sverige. Men efter ett tag växte en djupare vänskap fram som gjorde att jag bestämde mig för att stanna i Sverige. Under tiden hade jag pluggat svenska och fått anställning på ABF som lärare i Swahili. Jag åkte runt i Sverige och utbildade ambassadpersonal och volontärer.
Rytm och rörelse i kroppen
Efter några år tröttnade Dorothy på det kringflackande livet och utbildade sig till fritidspedagog. Vänskapen hade då växt till kärlek och paret gifte sig.
– Jag ville arbeta med barn. Då fick jag också användning för dans och musik som jag har i kroppen sedan barnsben. Plus den berättartradition jag vuxit upp med.
Som barn fick hon sin uppfostran via sin mormors berättelser. Medan Dorothys mamma var upptagen med att uppfostra hennes syskon kunde Dorothy sitta och lyssna till mormoderns berättelser och lära sig livets realiteter.
Dorothy Luambano Borgå
Foto: Lena Ahlström
Varför har grodan ingen svans?
Hon minns hur ledsen hon en gång blev när hon bett en person om hjälp att köpa en tvål när han skulle till affären som låg långt bort från byn, men glömde det. Utan tvålen kunde Dorothy inte tvätta sina kläder till helgen, vilket var en viktig ritual.
Mormodern frågade då om hon visste varför grodan inte hade en svans. Dorothy blev irriterad på sin mormor eftersom hon inte tyckte att en groda hade med saken att göra.
– Jo, sa mormor. Det var den sista dagen Grodan kunde önska sig vad hon ville. Då frågade hon sin vän den snabbe lizarden om han kunde skaffa en svans åt grodan. Det lovade lizarden men glömde sedan bort sitt löfte.
Slutsatsen, att viktiga saker utför man bäst själv, bär Dorothy med sig i livet. Det gäller också att planera viktiga saker i tid och inte vänta till sista minuten.
Ett av Dorothys käraste föremål är en trumma som gått i arv i flera generationen och hon ärvt efter sin mor.
– En sådan trumma går inte att köpa idag. På utsidan finns täljda figurer som uppvisar olika humör – ett glatt, ett sorgesamt och ett melankoliskt – symboler för livets skiftningar.
Traditionellt är det en manlig syssla att spela trumma. Men mammans längtan efter att också föda en son gjorde att Dorothy tog på sig att spela trumma, klättra i mangoträd och en massa andra saker som pojkar gör. Och trumman tillhör familjelivet.
Trummade sig in i sängkammaren
Förr i tiden, när mormodern var ung, hade trumman en speciell uppgift i äktenskapet. När ett barn föddes fick maken flytta ut ur sängkammaren. Först efter ett par år, när barnet var så stort att det kunde springa och hade fått åtta tänder, kunde maken få flytta in igen. Då tog han sin trumma och satte sig utanför sin frus sovrumsdörr. Sedan spelade han och sjöng om att det nu var dags att göra ett nytt barn. Inte förrän frun öppnade dörren kunde han flytta tillbaka. Barnbegränsning så god som någon.
Tanzanias flagga. Grönt för naturen, gult för Tanzaiska guld- och diamantfyndigheter, svart för folket och blått för havet
*Tanganyika blev självständigt från brittisk ockupation den 9 december 1961 och Zanzibar blev självständigt den 19 december 1963. Den 26 april 1964 bildade Tanganyika och Zanzibar Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar som bytte namn till Förenade republiken Tanzania den 29 oktober 1964. (Källa: Wikipedia)