Hård fysisk träning kan ge järnbrist

Järnbrist är den vanligaste bristsjukdomen i världen, särskilt bland kvinnor. Elitidrottande kvinnor har  lika ofta järnbrist som de som inte tränar, visar ny forskning. Denna nya kunskap kan förändra råden. 

Järnbrist är alltså den vanligaste bristsjukdomen i världen. Framför allt är det kvinnor som får den här typen av brist. Behandlar man inte sin järnbrist kan det leda till blodbrist och det innebär sänkt prestationsförmåga. Många trodde nog att den som åt bra och tränade mycket skulle slippa den typen av problem. Men nu kan Sahlgrenska akademin visa att elitidrottande kvinnor lika ofta har järnbrist som icke-idrottare. Göteborgsforskarnas teori är att elitidrottarnas järnbrist beror på att hård fysisk träning utlöser en inflammatorisk reaktion i kroppen. Reaktionen får det järnreglerande hormonet hepcidin att öka i förekomst, vilket gör att järnupptaget i tarmen blockeras och att järnbrist uppstår.

– Våra undersökningar visar att det finns en signifikant skillnad i hepcidin-nivåerna mellan idrottande och icke-idrottande unga kvinnor. Det förefaller alltså som om fysisk träning i sig kan påverka kroppens järnomsättning, säger Göran Sandström – som hoppas att avhandlingens rön ska ge ett bättre underlag för läkare som möter järnbrist hos såväl idrottande som icke-idrottande kvinnor.

1484848_sandstr--mwebb

28 svenska, kvinnliga elitfotbollsspelare på landslagsnivå var med i studien som kan visa att fler än hälften av dem, 55 procent, har järnbrist medan ungefär var tredje lider av blodbrist. I en parallell studie med elitidrottande och icke-idrottande unga kvinnor på idrottsgymnasium upptäckte forskarna att järnnivåerna var likvärdiga hos de båda grupperna. Det är anmärkningsvärt eftersom elitidrottare både har en bättre kost och menstruerar mindre – två faktorer som normalt skulle leda till en bättre järnnivå.

– Vi kan i våra studier se att elitidrottarna oftare äter frukost och har fler måltider per dag. Det fanns också en signifikant skillnad i menstruation mätt som antal blödningsdagar och blodvolym. Att idrottskvinnorna trots det har lika låga järnnivåer som icke-idrottande kvinnor tyder på att det finns andra faktorer som påverkar elitidrottarnas järnbalans, säger doktoranden Göran Sandström som presenterar rönen i sin avhandling.

Avhandlingen Iron Deficiency in Female Adolescent Athletes – Prevalence, Mechanisms and Diagnostics försvarades vid en disputation den 12 juni.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *